Takt: 4/4.
Tempo:27-30 takter per minut.
Anses höra till den svåraste av alla de moderna tävlingsdanserna och dansas i A-klass. Dansas med långa glidande böljande steg, vilket uppnås bl.a. genom uppgångar ('rises') och nedgångar ('falls') genom att dansaren ömsom inleder steget på klack, och sedan upp på tå - samt ömsom framför damen (lady-in-line), ömsom utanför damen (lady-outside) - med många avancerade stillastående figurer (lunges), roterande figurer (spins), med parterna liksom inflätade i varandra (weaves), svävande figurer, där dansaren häver sig upp på tå (hovers) etc.
Typiskt för Slowfox - liksom för de fem moderna tävlingsdanserna - är den synnerligen täta närkontakten med damen, där mannes högra höft är placerad i trakten av damens ljumske samt där parterna är i tät kontakt från en punkt något under naveln och upp till bröstpartiet. I vanlig sällskapsdans är ju avståndet mellan kropparna något större.
Typisk för Slowfox är också är den raka och uppsträckta hållningen samt att dansaren hänger kvar något på vissa taktdelar (delays). Man dansar mera efter själva melodislingan än basrytmen. Vanliga dansare skumpar och hoppar och jobbar frenetiskt, medan tävlingsdansaren glider fram, smyger fram i lugn stil.
Vanliga sällskapsdansare har stor glädje av grunderna i slowfox.
Den engelska termen är Foxtrot ibland kallat Slow Foxtrot Den svenska termen Foxtrot avser Sällskapsdansens variant och har inget med tävlingsdansens Slowfox att göra.
Det finns också något som kallas för "restaurangfoxtrot i engelsk tryckarstil". Tyvärr är det inte särskilt lätt att få med sig damer som inte lärt sig stilen.
Den äldre stockholms generationen - karlar i 60-80-årsåldern - brukar faktiskt dansa i den här tryckarstilen som de lärt sig på det gamla ärorika Nalen (National) på Gata Regerings - i dag Pingströrelsens tempel - eller VP-stilen (gamla Vinterpalatset vid Norra Bantorget), numera kontorsfastighet.
På den gamla goda tiden hade bara rika föräldrars barn råd att lära sig sådant i dansskola. Det var vanligt att någon bättre bemedlad yngling hade lyckan att lära sig dansa i dansskola, och sedan visade upp sina färdigheter genom att på vintern, i snön trampa upp stegen på fotbollsplanen. Man måste beundra den tidens sällskapsdansare. Att ha lärt sig med sådan "simulerad körning", utan att någonsin ha övat med en levande flicka s.a.s "i realtid". Att sedan sätta allt på ett kort och i bästa gåbortskostymen betala ett dyrt inträde, och blyg och rodnande bjuda upp en tjej och försöka klara dansen utan alltför stor skandaler. Men det fanns ju inte TV på den tiden och de hade tid att öva på fotbollsplanen!
Jag beundrar dock deras mod, ty jag stod själv i min ungdom skärrad invid Skansens dansbana med en danspolett i handen och vågade mig inte ens upp på golvet.
Jag har emellertid tagit skadan igen sedan dess.
Tyvärr är Slowfox utrymmeskrävande och det finns nästan inga dansgolv ute på stan här i Stockholm, där den kan utövas på rätt sätt.
Senaste uppdatering 2013-07-23