Viggbyholmsskolan

( Viggan )

Bill Leksen - elev på Viggan 1957 - 1961 informerar

Syftet med denna informationssida

• var från början - innan Viggans Vänner hade fått upp en egen hemsida - att fungera som ett slags "flugpapper",
  dvs dra till sig gamla elever från Viggan ( Viggbyholmsskolan )
• att delvis fungera som uppfångarsida för gamla elever, så att de kan hitta till föreningen
  Viggans Vänner - sammanslutningen för Vigganiter.(tyvärr numera nedlagd)

...

• Viggbyholmsskolans historik
• Min egen viggantid

Viggbyholmsskolan grundades redan 1928, så det är en mycket gammal skola med traditioner! På 1970-talet lades Viggbyholmsskolan ned. Kvar finns lärarprotokoll, styrelseprotokoll, brev, betyg, bokföring, värdefulla skrifter såsom exempelvis Per Sundbergs bok från 1991, Michael Meschkes självbiografiska bok Marionettisten från 2002 och Elisabet Björnhagens lic.uppsats från 2002.

Många tappra Vigganiter brukade förr om åren färdas långväga inom Sverige för att delta i festligheterna i anslutning till 11 november som var Skolans Dag, men tyvärr känder icke alla gamla elever till föreningen Viggans Vänner, ens om de bodde i Stockholm med omnejd. Det är denna brist på kunskap var det då tänkt att den här webb-sidan skulle råda bot på.

Glädjande nog, så hittade fler och fler Vigganiter hit genom att i ren nyfikenhet gå till sökverktyg som Google och knacka in sökordet "Viggan" eller "Viggbyholmsskolan". På så sätt har de fått kontakt med sina gamla skolkamrater, så glädjande og fyller den här sidan en social funktion. Om har Du hittat hit, så är det rätt tänkt! Och därmed hittar Du lätt till Viggans Vänners egen hemsida.

Många av våra gamla lärare har redan gått ur tiden. Oförglömliga är våra kära, färgstarka lärare Stefan Stenius, Lars Danius, Guy Englund m.fl. När vi gamla elever nu har olika grad av vacklande hälsa och är till åren komna, så blir det till sist statistiskt och realistiskt oundvikligt att en del av oss fallit ifrån.

Men i tragiska fall behöver vi faktiskt inte bli så fruktansvärt gamla för att dö.

En av de medlemmar som betytt mycket för Viggans Vänner och som var föreninges "tekniske expert", och som alltid villigt hjälpte till med videofilmer och bildvisningar vid föreningens träfar, nämligen Lars Olestad gick sorgligt nog bort för ett antal år sedan, så pass ung som endast 55 år.

Lasse var med in i det sista och kämpade tappert med sin sjukdom. Frid över Lars och andra bortgångna vigganiters och icke minst över våra hädangångna lärares minne.

Åter till toppen av sidan

För Er som inte är Vigganiter upplyser jag om att vår skola tyvärr är nedlagd sedan flera år tillbaka. Information och material om Viggbyholmsskolan finns att tillgå på Stockholms Stadsmuseum.

Vad är det då så speciellt med Viggbyholmsskolan och dess gamla elever, kanske någon icke-Vigganit nu undrar, innan han eller hon snabbt försvinner från den här informationssidan.

Jo, det var Per Sundbergs legendariska skola med nya idéer om skolgång och fostran.

Åter till toppen av sidan

Viggans historik

Dess främste tillskyndare var arkitekten Carl Malmsten som reagerade mot dåtidens industrialism och storstad. Han ville att barnen skulle placeras i den fria, växande och skapande naturen. De stora, av en tröstlös sandplan omgivna, skolhusen skulle överges. Att ha samskola med både pojkar och flickor i internatmiljö ansågs på den tiden som synnerligen djärvt.

Viggbyholmsskolan var interrnationellt känd under 1930- och 40-talen, och där förekom i viss utsträckning också elever som var barn till diplomater från olika länder. Skolan började år 1928 sin verksamhet i huvudbyggnaden, Viggbyholms gård, men flyttade år 1935 senare själva skolverksamheten till nya lokaler vid Drakskeppsvägen. Viggbyholms gårds östra flygel användes som lärarbostad. Karin Boye som då var lärare på Viggbygholmsskolan bodde 1938-1939 på vindsvåningen där. Viggbyholmsskolans verksamhet pågick i nära 45 år innan den lades ned.

I skolkretsar fanns en stor tvekan till experimentet och proportionerna mellan "teoretisk" undervisning och "handens arbete" som skulle vara likvärdiga. Större förståelse hade man för den kristna grundsyn som Per Sundberg medfört från sitt hem och från Birkagården, där han var god vän med Natanael Beskow.

Vad gör undertecknad, Bill Leksén, nu för tiden?

I persondatorns begynnelse skrev jag en hel del artiklar i datortidningar och arbetade med persondatortillämpningar. Jag är tekniskt intresserad och licensierad sändaramatör med signalen SM0AMN, så jag har hela tiden stått med mitt ena ben i humaniora och med med mitt andra i teknikens värld, bl.a. som datorkonsult med specialinriktning på datasäkerhet (krypterad e-post), med ett starkt engagemang för datoranvändarens integritet och skydd mot snokande myndigheter.

Jag är också en sann hundvän och har ägnat mysken tid för att få pli på Lihkku vår Svenska Lapphund, född 3 maj 2001 och som jag som hunduppvisare (dog handler) fört fram till ett unikt antal titlar på bara 18 utställningsgånger. Han är redan Svensk, Norsk, Finsk, Dansk, Nordisk, Internationell, Tysk, Luxemburgsk och Kroatisk utställningschampion samt 2007 års Europavinnare och 2006 års Bundes Sieger och Jahrhundert Sieger Deutschland.

Dessutom är han godkänd i mentalhälsotest (MH-testet) och godkänd som skottfast vid skjutprov.

Som hundtränare tillämpar jag träningsfilosofin Doggie-Zen, Tellington TTouchberöringar, klickerträning, mjuka metoder, frihet under ansvar, teckenspråk, kroppsspråk, viskningar och lågmälda signalord hellre än rytande kommandon, kort sagt samma undervisningsfilosofi som Viggbyholmsskolan alltid stått för, ty den fostransfilosofin är också tillämplig i hundträning. Dessutom hypnos- och suggestionsmetoder för hund, något som inte så många hundägare vet så mycket om, därför att litteraturen om djurhypnos är ganska svårtillgänglig. Det finns i stort sett bara en bok, och det är Animal Hypnosis av den ungerske arméläkaren, hypnotisören Ferenc Völgyesi. Men den boken är utsåld för länge sedan (utgåva från 1960-talet).

Jag som var en ökänd skolkare från gymnastiklektionerna när jag gick på Viggan, nöjer mig inte med mindre än ca 1,5 - 2 timmars morgonpromenad med hunden i kuperad terräng. Dessutom har jag i drygt 20 år sysslat med sportdans (tävlingsdans), gärna snabb Quickstep och Jive varje vecka i vår dansklubb. Det är tydligen aldrig för sent att börja motionera...

I skrivande stund ligger dansen nere för mitt vidkommande. I stället har jag återupptagit mitt pianospel och håller på med pianojazz. Min pianojazzlärare är Willie Myette från USA. Jodå, det finns både Internet-uppkoppling tll moderna musiklärare och deras DVD-skivor att skaffa sig. Man behöver inte längre ha en levande pianolärare sittande på pianopallen bredvid, i vart fall inte om man som jag spelat klassiskt i flera decennier från barnsben.

När jag började år 1957 var terminsavgiften 7000 (sju tusen) kronor för internatelev. - Jaha, bara för rikemansbarn, tänker Ni. Oh, nej då. Far i huset var bara en vanlig "sketen rörmokare"' men en extremt skicklig hantverkare som inte låg på latsidan.

Mor i huset var en tämligen okänd författarinna, novellist och artikelskribent och politiskt aktiv.

Föräldrarna gnetade och stretade för att jag skulle få gå i en sådan fin och livsfostrande skola. Jag fick ärligt talat också en hel del stipendier, och statliga subsidier, annars hade det inte gått ihop ekonomiskt för familjen.

Så gott som alla forna Viggan-elever har lyckats bra här i livet. Många sitter i dag som styrelseledamöter i större bolag, är höjdare på Sveriges radio etc. Många är numera själva verksamma som lärare, läkare, advokater etc..

Alla håller väl på sin fina gamla skola, och skryter med den, men Viggbyholmsskolan var mycket speciell. Jag tror inte att jag hade lyckats lika bra i livet om jag inte gått där.

Jag har en personlig hemsida. Bill Leksén, ABC-klubben.

Massor av fritid går också åt till att träna Lihkku, vår utställningsmeriterade Svenska Lapphund

Hela min hundträningsfilosofi genomsyras av samma pedagogiska livssyn som präglat Viggbyholmsskolan, och det är förmodligen därför som jag och Lihkku lyckats så bra.