Jazz-terminologi - svenska och engelska blandat

Jazz-terminologi - svenska och engelska blandat

av Bill Leksén, jazzpianist stud.

kollad och uppdaterad 2013-06-22

Denna text bygger på en mängd böcker om jazzharmonik på svenska och engelska samt pianojazzlektioner med jazzpedagogen Willie Myette i USA (www.jazzedge.com)

Använd gärna sökfunktionen (ctrl-F) för att snabbt hitta förklaringar till engelska

eller svenska termer inom ämnet jazzpiano

Använda tecken

- minustecken, förkortning som anger att ackordet är ett mollackord.

minustecken kan också betyda att en ton skall vara sänkt ett halvt tonsteg, dvs samma som”b”

+ plustecken (vanligt förekommande men mindre lämplig förkortnings i ackord för halvtonshöjd ton; bättre är ”aug” (överstigande ackord). beteckningen med ”+”

förekommer emellertid ofta hos många jazzmusiker och i köpenoters arrangemang.

tecknet + kan också betyda att en ton skall vara höjd ett halvt tonsteg, dvs samma som #

# betyder att en ton skall vara höjd en ett halvt tonsteg, t ex #4 (höjd kvart, vilket är samma

som sänkt kvint, dvs ”b5” det sistnämnda skrivästtet är vanligare än #4)

C+7 förekommer för att beteckna ett C7-ackord där kvinten är halvtonshöjd. Det finns många

som missuppfattar detta ackord. Bättre att i så fall skriva Caug7 eller möjligen C7+5

° gradtecken är ett förkortat skrivsätt för ”dim-ackord” (på svenska:”förminskat ackord”)

ett snabbskrivet och lättläst tecken i stället för”dim”

ø liten genomstungen nolla är förkortning för”half-dim” t ex Cø

(på svenska: ”halvförminskat ackord”) som ofta skrivs C-7b5 på engelska uttalat som

”C minor flat five”, vilket många jazzmusiker tycker är tydligare; Cø är dock en snabbskriven och lättläst variant som förekommer ganska ofta

/ tecken som i bokstavstecknade ackord delar upp tonerna i vänster hand och höger hand

t ex D / F A C E (i exemplet spelar vänsterhanden D i basen, högerhanden F A C E

i diskanten).

| tecken för att avgränsa takter i ackordsföljder (progressioner) t ex C7 | F7 | C7 | C7 etc

4-way-close = sammanhållet ackordsläge (closed position), dvs att 4 toner i ackordet spelas

samlat i en hand

2-5-1-progression = med ”två-fem-ett” menas en ackordsföljd i följande ordning, först spelas ett ackord på 2:a skaltonen, sedan dominantackordet på 5:e skaltonen och slutligen grundackordet på 1:a skaltonen; 2-5-1-progressionen förekommer i olika varianter i såväl dur som moll och med dim-ackord, t ex den vanliga progressionen Dmi9 | G13 | Cmaj7

5 femte tonen kallas på svenska ”kvint”, på engelska ”perfect fifth”

6 sjätte tonen kallas på svenska ”stor sext”, på engelska ”perfect sixth”

b6 sänkt sjätte ton kallas på svenska för ”liten sext” (engelska ”flat six”)

b7 sänkt sjunde ton kallas på svenska för ”liten septima” (engelska ”flat seven”)

7-ackord (sju-ackord), t ex mollsju-ackord (Cmi7) eller dominantackord (C7), eller Cmaj7,

ackord som också innehåller skalans 7:e ton.

7/6 skrivsättet C7/6 (inte så vanligt förekommande) innebär samma som C7add6

10 = med ton nr 10 menas att tersen i den ovanliggande oktaven finns med i ackordet, t ex

C E G i ena oktaven och E i ovanliggande oktav, ett mycket vanligt ackord i Gospel-ackompanjemang och popmusik. Även beteckningen ”b10” förekommer för att ange att ackordet har en liten ters i den ovanliggande oktaven

13 = är samma ton som 6 och kallas ”stor sext”, men en konvention säger att om tonen förekommer i ett dominantackord, alltså ackord som har septiman (7:an) med i ackordet, så skall ton 2 benämnas ”nio”, ton 4 kallas ”elva” och ton 6 kallas ”tretton”. Märk väl, att detta gäller även om tonerna ligger i en och samma oktav, i intervallet mellan grundton (root) och septima (seventh)

Det är endast en konvention som stipulerar att om 7:an finns med i ackordet så skall ton 2,

ton 4 ton 6 benämnas 9, 11, 13. Men det finns faktiskt erfarna jazzmusiker som endera inte känner till den här regeln, eller som helt enkelt inte bryr sig.

IIm7 är moll-sju-ackordet bildat på 2:a tonen i den aktuella tonarten (key center) – ett annat skrivsätt som förekommer t ex i s.k. Nashville Notation är ”2m7”; detta ackord kan alltid föregå det ordinarie dominant-ackordet (V7), på engelska kallat ”five-seven”, vilket utnyttjas i s.k. 2-5-1-progression.

A-form = när tonerna i ett ackord står i följande ordning ”rot 3 5 7 9”, dvs att tersen ligger i botten, närmast basen, t ex Dm9-ackord D / F A C E – under det att ” rot 7 9 3 5 t ex Dm9

som D C E F A står i B-form, 7:an ligger i botten närmast basen

accidentals (eng.) = noter som står med tecknen # resp. b resp. återställningstecken framför sig

ackordsläggning (eng. ”voicing”) är att lägga ut vissa toner i en viss ordning så att ett ackord uppstår

ackordtyper = olika slags ackord t ex maj7-ackord 6-ackord add9-ackord, dim-ackord etc.

ackord av dur-typ är C, Cmaj7, C6, Cadd9, Cmaj7(9) etc; durtreklangen är minsta gemensamma nämnaren för denna ackordtyp.

ackord av molltyp är Cmi, Cmi7, Cmi6, Cmi7(9)

ackord av DIM-typ är DIM, DIM7, m7b5 (halvförminskat ackord, på engelska ”half-dim”)

add = ackordsbeteckningen ”add” betyder att en enstaka ton skall läggas till ett ackord som inte är ett 7-ackord. Observera emellertid att om en ton är lagd till ett dominantackord, så betraktas tonen i stället som en ”färgning” (spänningston).

alt = ackordsförkortning som avser att ackordet har ”alterationer” (färgningar), dvs innehåller varianter av de toner som normalt ingår i ackordet, alterationerna är vanligen följande toner: 11, #4, b9, #9, b13.

altererad skala = skala där alla stamtoner utom den första tonen är sänkta;

kallas också”superlokrisk skala”, eller med amerikansk term ”diminished wholetone scale”
altereringar = att spela jazzfraser på altererad skala resp. altererade ackord

altererat ackord = ackord som färgats genom att vissa toner höjts och andra sänkts, vanligast är höjd nona (#9) och samtidigt sänkt tretton (b13).

anticipation (eng.) = toner som attackerar innan taktslagets ackordsupplösning inträffar

appoggiatura = fö:rslag = en betonad melodisk förhållning som upplöses stegvis nedåt eller kromatiskt (halvtonsvis) uppåt till en ackordton, vanligt i Blues, vanligt även hos Mozart

approaches (eng.)= närmandetoner, innebär att innan målnoten spelas anslås en ton ett halvt eller helt steg ovanifrån eller underifrån. Om melodin är fallande brukar man använda en i tonarten ingående ton (diatonisk). Om melodin är stigande brukar närmandetonen vara ett halvtonsteg underifrån. Kromatiska och diatoniska närmandetoner brukar i jazzmusik inträffa på det 1:a resp. 3:e taktslaget i en takt

aug = augmented, avser att kvinten (ton nr 5) är höjt ett halvt tonsteg i ackordet; heter på svenska ”överstigande kvint”.

augmented fourth = förhöjd kvart (på engelska ”sharp four”), samma som sänkt kvint (på engelska ”flat five”), är samma som ett tritonus-intervall i relation till roten (grundtonen)

arp = amerikansk musikerjargong för ”arpeggio”, dvs brutet ackord, dvs ackord som spelas med dess ingående toner i snabb följd, en efter en.

arpeggio = brutet ackord, det i ackordet ingående tonerna spelas i en snabb följd, en efter en

avoid notes = toner som visserligen tillhör skalan (dvs är diatoniska till tonarten) men som inte passar in så bra. De är inte alls ”förbjudna” att spela, men bör helst användas som genomgångstoner (eng. ”passing tones”) och inte betonas i onödan, dvs bör helst inte falla på starkt taktslag (eng. ”downbeat”). Exempel tonerna F och H när ett C7-ackord spelas.

B = används internationellt för det som i vår musiktradition (det s.k. tyska systemet) kallas för ”H”. I de flesta nothäften och s.k. Fake Books står det B för det som på svenska heter H. På grund av den förvirring som det här skapar för musicerande personer, och av pedagogiska skäl, använder många moderna musiklärare numera beteckningen B i stället för H, särskilt som skalan då kan beskrivas i alfabetisk följd som A B C D E F G. Moderna musikpedagoger och jazzmusiker brukar också kalla ett sänkt H för ”Bess” (tecknat Bb). Räkna med att någon förståsigpåare rynkar på näsan om du säger ”Bess”. Säg då ev. ”bee flat” på engelska.

bass clef = F-klaven i notsystemet

Bb = av pedagogiska skäl uttalar numera många moderna svenska musiklärare och även svenska jazzmusiker denna ton som ”Bess” för att det inte skall råda någon som helst tvekan om att det avses ett sänkt H, dvs det som på engelska kallas ”B-flat”

Bb-instrument = klarinet, trumpet, tenorsax, sopransax, klingar två halva tonsteg nedanför pianot när det spelas i C-dur på instrumentet

b3 = litet b avser förminskad ters (”flat three”); b5 = förminskad kvint; b6 = förminskad sext;

b7 = liten septima (”flat seven”) etc

Bess = modern benämning på noten Bb, dvs sänkt H, det som på engelska kallas ”B flat”

B-form ; se A-form ovan

”Bird” , Blues ”Bird” en variant av Blues uppkallad efter saxofonisten Charlie Parker med harmonik utvecklad i form av en rad olika 2-5-mönster och 2-5-1-progressioner; kräver att improvisatören vet exakt vilka ackord och skalor som skall spelas.

block chord = ackord med 4 toner, samma sak som ett 7-ackord, men en annan definition

är ”block chords” samma som ”locked hands” som innebär att både vänster och höger hand spelar samtidigt ackord där toppnoten är melodinoten. Det här kan spela på olika sätt t ex 4 toner i vänster hand och bara ett pekfinger i höger hand, eller 7-8 toner i båda händerna; vanligast är att spela 3 toner i vänster hand och en ton i höger hand; kallas också för ”Shearing voicings” efter den kände engelske jazzpianisten Shearing

blues-skala = en skala med 6 toner a som fungerar bra över en Blues-improvisation

Bossa Nova = en variant av sambarytm

breakups (eng.) = ackordet delas upp, t ex att ackordet C7 = C E G Bb spelas så här

vänster hand C Bb och höger hand E G; på svenska ”spritt läge”

bridge = stick, se detta ord; vår svenska term ”brygga” heter på engelska

”Pre-chorus”, eller ”Build”, eller ”Transitional Bridge”

brygga = svensk term som avser ett kort formled mellan versen och refrängen

C alt-skalan har samma toner som Dess-melodisk mollskala, dvs att alt-skalan startar ett halvt steg under den melodiska mollskalan

cascade chords (eng.) = brutna ackord (arpeggios) som slås som ett slags ”kaskad” från höga oktaver, nedåtgående som ett slags ”vattenfall”

chops = slanguttryck för jazzfraser, små melodiska fraser som inövas på förhand att användas till improvisation

chord progression = ackordsföljd, en bestämd följd av ackord i tur och ordning

chord root = den ton som anges av inledande stor bokstav resp. stor bokstav plus tecknet # eller b dvs grundtonen, t ex roten till C7 är C, roten till C#7 är Ciss etc.

chord symbol = alla tecken som står efter ”chord root”, t ex -7 som betyder moll-sju

C-instrument =keyboard, piano, gitarr, flöjt, inspelare, trombon, violin

chorus = ett helt musikstycke spelat rakt genom med alla dess olika delar

clave = ett särskilt ackompanjemangssätt i latin-jazz och Salsa etc ; i princip trycks pianotangenterna ned med tumme och pekfinger medan de övriga fingrarna trycks ned på vissa taktdelar och i samverkan med vänsterhandens fingrar, ungefär som om pianisten skulle spela på trummor och där, händerna liksom jagar varandra, samverkar växelvis med varandra,

clave är egentligen ett instrument bestående av två ihåliga trästavar som slås mot varandra och skapar ett skarpt högt klick-ljud i Salsa och annan latinmusik.

clefs = G-klav, F-klav etc

cliché = se line cliché nedan

closed position = ackord som spelas ”sammanhållet”; alla ingående toner samlade i en hand

cluster-ackord = ackord där skalans toner sitter tätt t ex EFGA (=Dmi7),

vilket ger en viss perkussionseffekt om det används i snabba s.k. stabs i ett pianojazz-solo

coda = ett tecken som ser ut som en cirkel med ett kors ovanpå; ofta står det i music sheet ovanför en takt islutet av en fras ”to Coda” i stället för att då fortsätta att spela efter noterna gå till avsnittet som inleds med en cirkel med ett kors ovanpå och avsluta låten genom att spela därifrån.

Coltrane changes = en innovation av saxofonisten John Coltrane; i en 2-5-1 i D-dur används

t ex följande ackord Emi7 – F7 – Bbmaj7 – C#7 – F#maj7 – A7 – Dmaj7 i stället för

en vanlig enkel 2-5-1-progression som Emi7 – A7 – Dmaj7.

combo = amerikanskt uttryck för ensemblespel, spel i grupp av musiker

comping (eng.) = att lägga till rytm till ackord för att skapa ett intressantare ackompanjemang, vanligt genom att pianisten i en snabb jazzimprovisation, slår ned ackord helt kort, s.k. stabs,

t ex så här åttondelspaus, stab, fjärdedelsnot, stab på tredje fjärdedelen etc. Den som lyssnat på pianojazz förstår vad som menas med ”comping”. Förväxla inte ”comping” med ”accompinament” (ackompanjemang).

constant structure = är en ackordsprogression där tre eller flera ackord har samma kvalitet

s.k. Bill Evans-ackord t ex : Fmaj7 : Abmaj7 : Dbmaj7 : Gbmaj7 : C , dvs där alla ackord utom det första är diatoniska (ingående i skalan) till F-tonarten,

crack notes = två toner med endast ett halvt stegs mellanrum slås samtidigt, t ex C och C# samtidigt, vilket är vanligt i Blues och i moderna jazzarrangemang

crunch chord = ackord spelat i s.k. sammanträngt läge, dvs med toner i sammanhållet läge där två toner i ackordet återfinns på ett halvt eller helt tonstegs avstånd,

t ex D F F# H eller D F G H

crunch voicings = ackordsläggning i sammanträngt läge med halvsteg el. helsteg tillsammans

deceptive resolution = när ett ackord som upplöses i ett ackord som det normalt inte förväntas upplösas i, t ex upplöses i ett halvt tonsteg nedåt eller uppåt, tex Db7 till ett förväntat slutackord Cmaj7, eller annat som avviker. I steganalys tecknas detta med parentes. Ett exempel är avslutet på Duke Ellington-låten In A Sentimental Mood

degree = på svenska ”steg”, avser ordningsnumret i en skala, sålunda är D = steg 2

i C-durskalan och A är steg 6 i C-durskalan etc.

delay-catch-up-technique = att i rytmen ligga aningen bakom taktslaget för att sedan hinna i kapp. Jazzpianisten Errol Garner var expert som ingen annan på just den tekniken.

diad (engelsk term) = ackord som består av bara två toner, t ex CD i C-dur, kan tecknas C2

diatonisk skala = den normala skalan som går från tonika till tonika (t ex CDEFGAHC

i C-tonarten), inom jazzharmonik avser ordet ”diatonisk” att tonerna i en fras överensstämmer med aktuell tonart (”key center”)

diatoniskt substitut = att ett ackord byts ut mot ett annat ackord i samma funktionskategori, dvs ett ackord bildat på någon av tonerna i den diatoniska skalan i den aktuella tonarten som man spelar i

dim = dimackord = förminskat ackord = ackord sammansatt av små terser som staplats på varandra; dim-ackord kan användas som:

1) ersättningsackord för ett dominantackord 2) fallande genomgångsdimackord

3) fö’rhållningsdimackord, dvs ett dim-ackord som föregriper målackordet

I fråga om dim-ackord i modern stil kan toppnoten ofta vara höjd ett helt tonsteg.

diminished axis = en serie toner som bildas av stackade småterser

diminished wholetone scale (amerikansk term) = ”superlokrisk skala” = altererad skala”

dominantackord = ett ackord som utöver treklangen dessutom innehåller den 7:e skaltonen

liten septima (C7) eller stor septima (Cmaj7). Intervallet mellan E och Bb är ett s.k. tritonus, dvs tre hela tonsteg. Spänningen i detta intervall är det som skapar en förväntan hos en lyssnare som är van vid höra västerländsk musik - att ackordet kommer att upplösas i grundackordet som ligger en kvint (7 halva tonsteg) nedanför. Dominantackordet i aktuell tonart är alltid bildat på steg 5, dvs 5:e tonen i den diatoniska skalan. I varje tonart finns endast ett dominantackord,. I steganalys tecknad dominantackordet V7 och är ex. i C-dur

samma som G7.

Dominantackord kan vara C7, C7(9), C7(13), C7(#9b13) etc, där den minsta gemensamma nämnaren för ackordet är grundton, ters och liten septima (b7). Observera att ackord som t ex C11, C7sus4 inte räknas som dominantackord

dominant-nonackord = t ex C9

dominant motion (eng.) = om i en ackordsföljd ett dominantackord upplöses till ett ackord som ligger ett kvartsintervall ovanför (eller kvintintervall nedanför vilket ju är samma sak) ett ackord som är dominantackord, durackord eller mollackord. t ex när A7 upplöses i D7 eller

Dm7 eller till ackord i D-dur eller D-moll

dorisk skala = skala som börjar på andra skaltonen, t ex D E F G A H C D om vi spelar

i C-tonarten, C dorisk skala är t ex samma som Bb-dur-skalan men med början på tonen C

double time = dubblerat tempo t ex genom användning av 16-delsfraser; används för att i en långsam ballad t ex förstärka uttrycket i improvisationen.

down beat = den första delen av ett taktslag. Varje taktslag har ett nedslag och ett uppåtgående

(den mindre betonade delen)

drop-2 = ackord spelade i ”4-way-close”, där den näst högsta tonen tagits bort och i stället spelas en oktav lägre; fungerar bra om melodin består av diatoniska toner, grundackorden spelas lämpligast som 6-ackord med undantag av ton 2 ton 4 och ton 7 där DIM-ackord används.

Exempel på drop-2-teknik i låten Stardust: andra delen av 7:e takten där melodin går så här:

F G E F till ackorden Dmi C#dim, och med drop-2 spelas så här vänster hand / höger hand

D / A C F | E / Bb Db G | C# / G Bb E | D / A C F ; vilket ger en bättre lyssnareffekt.

D.S. = Del Segno = betyder gå till tecknet som ser ut som ett lutande S genomstunget

av ett framåtlutande streck med punkter på var sida

D.S. al fine = betyder gå till ”segno-tecknet” och sedan därifrån till slutet

D.S. al coda = betyder gå till ”segno-tecknet” och sedan därifrån till ”coda-tecknet”

(cirkel med ett kors ovanpå)

Eb-instrument = altsax, barytonsax - klingar i Ess-dur om man spelar i C-dur på sådant instrument.

enharmonisk = innebär samma ton, t ex att #5 och b13 är samma ton, men bara har olika skrivsätt (stavning). Dess-dur och Ciss-dur är t ex enharmoniska tonarter, ackorden Gb7 och F#7 är enharmoniska etc.

ending (eng.) = ett avslut (coda), ett slags bakdörr för en låt, ofta spelat som en upprepning

av det meloditema som tidigare förekommit i låten, kallas också ”outro”

eolsk skala (naturlig moll, eng. ”aeolian scale”) börjar på 6:e skaltonen, t ex A H C D E F G A kallas också ”ren mollskala”. C eolsk skala har samma tonförråd som en ren mollskala, dvs tre Bb-förtecken samma som parallelltonarten Ess-dur.

ersättningsackord = ”chord substitution”, se ”tritone substitution” (tritonussubstitut)

extended progression - betecknas i analys med en liggande hakparentes under ackorden, och innebär att en 2-5-1-progression, t ex Dmi7 till G7 till Cmaj utökats t ex så här: E7 A7 D7 G7

en i pianojazz vanlig progression som benämns ”extended resolution”,

pedagogiskt är det nog enklast för eleven att se detta som en vandring med dominantackord (7-ackord) som i följd tas på grundtonerna E A D G dvs som vandrar i kvartsintervall uppåt i ackordscirkeln)

fake book (eng.)= häfte innehållande flera hundra musikblad med olika standardlåtar, där varje blad endast visar melodistämman och ackordsbeteckningar ovanför melodinoterna

five-seven = avser dominantackordet (t ex G7 i C-dur) som i kadens upplöses till grundtonart

”five-seven over one” tecknat V7/I innebär att kvintackordet skall upplösas till 1-ackordet

Om det i en ackordsanalys står C7/E observera dominantackord snedstreck bokstav, så har det dock en helt annan betydelse än den vanliga i ackordsbeteckningar, nämligen att dominantackordet skall upplösas till E-ackord.

”five-seven-of-two” = på svenska säger man ”fem-sju till två”, uttrycket anger hur ett ackord i en viss ackordsföljd är relaterat till ett annat ackord i tonarten genom att vara dominantackord som upplöses till 2-ackordet, t ex V7/III kallas ”five-seven-of-three”. T ex om vi spelar i C-dur så är ”five-seven”, skrivet ”V7” samma sak som G7 och III är samma som E (3:e tonen i skalan); om vi går nedåt (bakåt) ett kvartsintervall från E så finner vi H. H7 är det tillfälliga dominant-ackord som i en kadens tar oss till E-ackordet. Om vi frågar vad för ackord som är ”five-seven-of B7 (H7)”, så går vi uppåt ett kvartsintervall och hittar tonen E och säger att B7 (på svenska H7 ) är ”five-seven-of-three”, dvs det dominantackord som tar oss till den 3:e tonen i den aktuella tonarten (i det här exemplet avses tonarten C).

Exempel på 2-5-1 progression Dmi7 – G7 – Cmaj7 – Ami7 (är betraktas A-ackordet som ”five-seven of two”, därför att D = 2:a tonen i C-durskalan och A-ackordet är kvintackordet (5-ackordet) som upplöses i D-ackordet). ”One-major-seven” avser Cmaj-ackordet.

I s.k. steganalys tecknas relationen ”five-to-” som en båge med en pil som pekar på nästa ackord.

flat =engelska för ”förminskad” ’ tecken ”b”, ex. förminskad kvint b5 (”flat fifth”)

”flat three” (engelska för ”liten ters”’), ”flat six” (förminskad sext), man bör i dagligt tal på svenska säga ”sänkt”.

fras – en melodislinga bestående av flera toner i en eller flera takter, flera s.k. licks i följd

frygisk skala = skala som startar på 3:e skaltonen t ex E F G A H C D E om vi spelar i C-tonarten. Frygisk skala får t ex samma toninnehåll som durskalan en stor ters under, dvs

C frygisk är samma som Ass-dur-skalan.

function (funktion) = hur en ton används i ett ackord, om den är rot (grundton), ters, kvart, höjd kvart etc

funk = ett spelsätt med snabba rytmiska slingor (grooves) företrädesvis i basen och att låten inte följer någon gängse ackordsföljd; vänster och höger hand samspelar ungefär som om händerna skulle spela en pingismatch mot varandra, dessutom används många färgade, dissonantiska ackord samt ackord som vandrar kromatiskt, dvs halvtonsvis nedåt och uppåt samt att vilket som helst ackord kan tas när som helst oberoende av föregående ackord, så länge som det låter bra för lyssnaren

genomgångstoner = se ”passing tones”

gig = en spelning inför publik under ett visst antal timmar

”grace note” (eng.) = utsmyckningsnot, t ex fö:rslag som slås snabbt före huvudnoten

”grade” (eng.) = skalsteg ; ex. ”second grade” i C-dur innebär tonen D, dvs 2:a tonen i skalan;

i svenskspråkig ackordslära talar man om steganalys och stegfunktion, där ackorden anges som II7 eller V7/V, allmängiltigt oavsett vilken av de 12 tonarterna som avses.

”grand staff” = G-klav och F-klav tillsammans på ett notblad

”groove” = musikaliskt sväng; lyssnarens upplevelse av rytmisk energi eller dragkraft i en musikslinga; kan också avse en energisk rytmisk fras i en takt som kan upprepas flera gånger som t ex montunos i Latinjazz och liknande fraser i Funk

grundläge = ackord i ”grundläge” betyder att ackordets toner är staplade på varandra

t ex C E G Bb (C7)

grundton (eng. root), den första tonen i skalan i aktuell tonart i ett musikstycke, på svenska även kallat ”prim”

”guide tones” = på svenska ”ledtoner”, avser tersen (3) och sjuan (7). Tersen talar om för lyssnaren huruvida det spelas i dur eller moll. Sjuan talar om huruvida ackordet är ett dominantackord med stor eller liten septima. Vid jazzimprovisation bör man alltid sträva efter att låta ters eller sjua hamna på s.k. down-beat och att dessa toner är målet för en spelad improvisationsfras.

H = tonen som ligger ett helt tonsteg ovanför A; skrivsätt i det s.k. tyska systemet; i internationella system, särskilt i den anglosaxiska världen benämns ju den tonen ”B”,

det som vi på svenska kallar för ”B” benämns ”Bee-flat” och tecknas ”Bb” i internatio-

nellt system

half dim = ackord av typen m7b5 t ex Cmi7b5 heter ”halvförminskat ackord” på svenska

halvförminskat ackord, t ex Cmi7b5

half-step-slides = att nalkas nästa ackord ett halvt tonsteg ovanifrån eller underifrån, t ex

gå från Dess-dur till C-dur eller från F-dur till Fiss-dur etc. Detta kan uppnås om kvintackordet (t ex G-dur) byts ut mot ett ackord på tritonusavstånd (tre hela tonsteg) t ex Db-dur.

harmonisk moll = t ex C D Eb F G Ab H C

harmonisk rytm = definition: hur många taktslag faller på varje ackord?

”head” = melodin i en låt, temat som inleder hela jazzlåten; jazzlåtar brukar bestå av melodi + solo + melodi; bandledaren eller medmusikant kan peka på sitt huvud med höger handflata som en signal till att vi nu skall gå tillbaka och spela ”head” och därefter avsluta låten.

helkadens = när dominantackord upplöses till tonika, t ex G7 upplöses till C-dur-treklang

”hook” – en kort snutt med några få toner som rytmiskt upprepas ideligen och som därmed

ger en viss jazzlåt ett visst kännetecken (sätter sig i huvudet på lyssnaren). ; ”hook” kan upprepas tills orkesterledaren gett tecken (”cue”) till musikerna att börja spela själva låten; se även ”vamp”, exempel inledningen till låten Night in Tunisia

”HP5 scale” – Berkley term, Harmonisk mollskala som startar på kvinten(5:e tonen) och som låter lite "orientalisk"

improvisation = att pianisten redan under spelandets gång komponerar ett nytt musikstycke som bygger på ett känt musikstycke, detta sker med användandet av ackord och skalor som passar till ackordet, rytmer och musikaliska idéer.

”interlude” = mellanspel, vanligen max 4 takter som spelas mellan vers och refräng

”inversion” = omvändning, äv. kallat läge (vilken ton som är underst eller överst i ett ackord)

ex. C-dur-ackordet kan spelas som G C E (2:a inversionen), E G C (1:a inversionen), många jazzackord spelas i 2:a inversionen.

”jam session” = när en grupp musiker spelar improviserat tillsammans utan att ha övat tillsammans i förväg

jonisk skala, skala som startar på första skaltonen t ex C D E F G A H C

C jonisk skala är samma som en vanlig C-durskala

kadens = när dominantackordet upplöses till grundtonartens ackord, latin ”cadere”=falla,

dvs ackordet ’faller på plats’

”key” (eng.) = tonart; kan också betyda pianotangent

”key center” (eng.) = aktuell tonart, kan vara en tillfällig tonart mitt i musikstycket, och behöver inte vara styckets egentliga tonart

”key signature” (eng.) = huvudtonarten såsom angiven med b-förtecken eller #-förtecken

eller inga tecken alls i G-klaven resp. F-klaven i notsystemet

korus (eng. ”chorus”) = ett helt musikstycke igenom, t ex alla 12 takter i en blues, eller alla 32 takter i en modern modal blues etc.

kromatisk skala = skala i halvtonssteg

kvartintervall = när avståndet mellan två toner är 5 halva tonsteg

kvartsexackord = ackord i vilket ingår så väl kvartsintervall som sextintervall och

där grundtonen är lagd i botten, t ex GCE där G C är ett kvartsintervall och G E är ett sextintervall

kvintcirkeln = en cirkel som beskriver kvintintervallen C G D A E H … etc

och visar kvartsintervallen åt andra hållet C F Bb Eb Ab … etc, även kallad ”ackordscirkeln”

kvintfall = en del av helkadensen, t e x när V7-ackordet övergår till grundackordet

kvintintervall = när avståndet mellan två toner är 7 halva tonsteg

kvartstaplade ackord = ackord sammansatt av flera toner, vars avstånd är ett kvartintervall från varandra, på engelska ”quartals”; se även ”So What-chords” (förkortat SW)

kyrkotonarterna = de skalor som bildas på durskalans sju steg, de är i tur och ordning:

Jonisk (C), Dorisk (D), Frygisk (E), Lydisk (F), Mixolydisk (G), Eolsk (A), Lokrisk (H)

”lead sheet” = ett musikblad med melodinoter i G-klav och ackordsbeteckningar ovanför noterna, men som saknar vänsterhandens ackompanjemang noterat i F-klav

ledtoner = ”guide tones” är tersen (3:an) och septiman (7:an)

”ledger lines” = hjälplinjer i notsystemet

”lick” = en kortare improvisatorisk melodisk fras (ca 4-6 toner som spelas synkoperat med 8-delar eller 16-delar); används ofta som ett slags ”språngbräda” =upptakt, (”pick-up”) in i ett solo; flera ”licks” kan sammansättas till jazzfraser.

lilla sexten = b6 (”flat six”, sänkt sexa, ”flat thirteen”, sänkt tretton)

”line cliché” = t ex hålla kvar ett ackord C E G och flytta C ned till H etc. används i låten My Way och ofta hos Beatles och i Salsa; här ett exempel:

A A / C E G C -> A Ab / C E G# C -> A G / C E C -> A F# / E F# D

Lyssna på James Bond Theme, så får du höra en ”line cliché”

”locked hands” = samma som ’block chord’

lokrisk skala = skala som startar på 7:e skaltonen t ex H C D E F G A H i C-tonarten

- lokrisk skala får identiska toner med den durskala som ligger en halv ton högre,

dvs C lokrisk skala är samma som Dess-dur-skala

lydisk skala = skala som startar på 4:e t ex F G A H C D E F i C-tonarten.

[tonens bokstav]-lydisk skala är t ex samma som durskalan ett kvartintervall under,

dvs C lydisk skala är samma som G-dur-skalan.

läge 1 = ackord där tersen eller kvinten ligger närmast basen, t ex Dm7b5 som D/ Ab C F

eller Dmi7 som D / F A C E , även kallat A-form

läge 2 = ackord där septiman (sjuan) ligger närmast basen, t ex Dm7b5 som D / C F Ab

eller Dmi7 som D / C E F A, även kallat B-form

M = ackordsbeteckning för ”maj”

m = ackordförkortning för moll

M3 = betecknar stor ters (”natural third”); m3 kan användas för att beteckna

liten ters (”flat third”)

maj-nio-ackord = t ex Cmaj9 dvs C E G H D

majnio-sex-ackord = t ex C E G A H D, där både nian och sexan är med

”major” (uttalas mejdjör) engelskt uttryck för ”dur”

majsju-ackord, ackord som t ex C E G H

”measures” (eng.) = takter avgränsade med vertikalstreck på ett notblad

mediantik = avlägsen tersbesläktad harmonik; varje durackord eller mollackord har 4 s.k. medianter, Cdur-ackordet har t ex Ess-dur-ackordet och 2 ytterligare ackord.

melodisk moll = t ex C D Eb F G A H C

melodisk rytm = att ackordtoner och närmandetoner får infalla rätt på betonade eller obetonade taktslag genom att toner läggs till eller tas bort

”minor” (eng. uttalas maj’når) = engelskt uttryck för ”moll”

minusfem-ackord = t ex C E Gb där kvinten är sänkt ett halvt tonsteg

minus tretton = ett uttryck som bland svenska musiker avser ”sänkt tretton” dvs tonen b13,

minus nio avser ”sänkt nona” (b9), men numera brukar man i svenskan hellre använda uttrycken ”höjd” (#) resp. ”sänkt” (b)

mixolydisk skala = skala som startar på 5:e skaltonen, t ex G A H C D E F G i C-tonarten

C-mixolydisk skala har samma tonförråd som durskalan som ligger en kvint lägre,

dvs C mixolydisk skala är som F-durskala.

modal jazz = modern jazz där man skiftar ett ackord eller en skala, så att den startar på en annan ton, i t ex en låt som So What improviserar man hela tiden på ett ackord och sedan flyttar man ned ackordet ett halvt tonsteg, man improviserar bara på två ackord och de ackord som man väljar utgår inte från någon normal s.k. progression.

modala skalor = kyrkotonala skalor, 7 stycken med följande grundtoner dorisk (D),

frygisk (E), lydisk (F), mixolydisk (G), eolsk (A), lokrisk (H), skalorna kan fås fram om du startar på grundtonen och bara spelar på de vita tangenterna. Den joniska skalan som startar på grundtonen C räknas inte till modala skalor, utan är en normal durskala.

modalt ackordspel = när ackordsföljderna saknar ett harmoniskt förlopp genom att pianisten väljer olika intervallkombinationer ur en enda ackordskala i stället för att gå från den ena ackordsfunktionen till den andra i en normal s.k. progression, alla ackordsskalans toner betraktas som likvärdiga och fullt ut användbara, exempel låtar som So What, Night in Tunisia etc.

modalt inlåningsackord = ackord som inte tillhör aktuell tonart och inte har någon koppling via dominantiskt förhållande; exempel Ebmaj7 och Abmaj7 tillhör inte tonarten C-dur och är i C-tonarten att betrakta som modala inlåningsackord, mollsju-ackord, ackord som

t ex C Eb G Bb

mode (eng.) = på svenska ”skalsteg”, dvs förskjutningar av skalan uppåt från tonen C

dvs en skala som startar på någon annan ton än grundtonen; t ex om du startar på tonen D och spelar på alla vita tangenter, så uppstår den doriska skalan, om du startar på tonen E uppstår den frygiska skalan etc. Se vidare ”kyrkotonarterna”

modulation = innebär en ändring i musikstyckets ackord eller ändring av de toner som används i musikstyckets melodi till toner som inte hör hemma i tonarten; modulation används

för att ge en smidig övergång från en tonart till en annan (används när man spelar olika låtar i ett potpurri etc. eller övergår till en ny tonart inne i samma låt); om stycket bara tillfälligt ändrar tonart (”key centre”), talar man hellre om ”tonal utsvävning” i stället för modulation.

Slag av modulationer: 1) till parallelltonart t ex C-dur till A-moll; 2) varianttonart

ex. Cmoll till C-dur som ger ett ”lyft” i låten ; 3) tonika till dominant, att t ex gå från C-dur till G-dur (dominanttonarten), tonarterna är besläktade, det behövs bara byta ut en enda ton;

4) melodifestivalmodulation = att gå upp ett halvt tonsteg eller helt tonsteg i sista refrängen för att ge låten ett ’lyft’ och skapa ett nytt intresse hos lyssnaren; t ex från C-dur till Ciss-dur

modus (eng. term) = att starta spelandet på en annan ton än skalans grundton, om jag startar spelandet av skalan på tonen D, så säger man att det är ”second modus”, dvs att man skiftar skalan ett steg uppåt, startar man på tonen E så är det ”third modus”

mollnioackord = t ex C-9 (Cmi9)

mollelvaackord = t ex Cmi11

mollsubdominant = ex. i C-dur är den F moll

montuno (i latinjazz) = synkoperad, rytmisk piano ”vamp”, rytmisk figur som ideligen upprepas men som är anpassad till harmoniken i musikstycket, ofta med en kromatisk rot-progression typisk för salsa-jazz och Bossa Nova (det spanska ordet ”montuno” betyder

”som kommer från bergstrakterna”). Montuno är ett speciellt ackompanjemangssätt i latin-jazz och Salsa, mambo. Tricket som ”salse’ros” gör är att de exempelvis tar ett C-dur-ackord och sedan vandrar de med tummen ned C, H, A etc, eller flyttar handen C-dur D-moll E-moll och skapar på så sätt ackordsvarianter i ackordsföljden. Högerhanden hålls kvar i sammanhållet läge. Tumme och lillfinger trycks ned samtidigt och härefter används de övriga fingrarna, växelvis och rytmiskt som om pianisten skulle spela på ett perkussionsinstrument, t ex trumma på något.

målackord = det ackord som pianisten strävar efter att nå fram till i en upplösning

målton = den ton som pianisten vill landa på i en improvisationsfras, ett tillfälligt mål för en melodisk rörelse; skall vara en ton som ingår i ackordets huvudtoner (ej spänningston, ej gärna s.k. ”avoid note”)

Nashville Notation = Nashville Number System, varje ton i steganalys numreras t ex så här

1 2m 3m 4 5 6m 7° alltså med normala siffror till skillnad från de romerska siffror som företrädesvis används inom jazz

”naturals” (eng.) = återställningstecken

naturlig moll-skala (eolsk) = t ex C D Eb F Ab Bb C

N.C = betyder i ackordsanvisningar ”no chord”, inget ackord skall spelas, endast melodin

niosex-ackord = t ex C 9/6 dvs C E G A D

”note” = engelska ordet för ”ton”; notes = toner

”omit” = betyder i en ackordsbeteckning att donen skall utelämnas i ett ackord Comit3 är alltså ett terslöst ackord - det kan också stå Cno3 för samma sak

”open improvisation” = ett avsnitt av en låt där du kan improvisera hur länge du vill

”open position” = spritt ackordsläge, dvs att tonerna i ett ackord inte ligger sammanhållna i handen, utan är utspridda i olika oktaver på klaviaturen

ostinato = ett musikaliskt mönster som upprepas envist om och omigen, en kort rytmisk musikalisk fras, t ex ”hook” eller ”vamp” eller ”groove”, kan vara en grundton som upprepas hela tiden i basen. Inom rock och pop talar man hellre om ”riff” (musikalisk idé), ”lick”

”outro” = engelsk beteckning för ”coda”, dvs avslut som kan vara gradvis uttoning av refrängen eller solo

”passing tones” = genomgångstoner, dvs toner som inte passar in så bra i ackordet men som spelas relativt snabbt och oaccentuerat. I C-tonarten är F och H s.k. avoid notes som bör spelas som passing tones.

”pedal tone” = innebär ton som i basen hålls ned hela tiden, oftast med sustenutopedalen

nedtryckt samtidigt som olika ackord spelas ovanför pedaltonen, mycket vanligt i Gospel;

vanligtvis spelas dominanten, dvs tonen G i basen i C-tonart. Detta betecknas ”V Pedal tone”.

pentatonisk skala = ex. C D E G A skala där 4:e tonen och 7:e tonen tagits bort ur den

diatoniska skalan, används bl.a. i kinesisk musik och jazzimprovisation

”perfect fifth” tecknat P5 heter på svenska ”ren kvint”, ”perfect four” = P4 = kvart

pick-up = upptakt som spelas utan ackord som en introduktion till en låt

”pivot chords” (pivotackord); om låten t ex går i D-moll, men har en tonal utsvävning

till F-dur, så kallas detta för pivot-ackord eller ”omtydningsackord” därför att vissa av ackorden kan passa in i både D-moll och F-dur

pivot modulation = övergång mellan en tonart till en annan, med användandet av de toner som är gemensamma för båda ackorden

plagal kadens = att ett subdominantackord upplöses till tonika, dvs att ackordet på skalton 4 upplöses till tonartens grundackord, tonikan, dvs ackordet på skalton nr 1 - kallas också ”amen-ackord”, eftersom detta förekommer i kyrkliga sammanhang när församlingen sjunger ”Amen”; exempel Fdur-ackordet går tillbaka till Cdur om vi spelar i Cdur.

plusfem-ackord = t ex C E G# (Caug) alltså där kvinten är höjd ett halvt tonsteg

plus nio = avser #9 (eng. ”sharp nine”), vissa svenska musiker använder ordet ”plus” för höjd ton, t ex plus fem för #5; man bör i stället använda ordet ”höjd”.

polychord = ackord staplat ovanpå annat ackord, t ex C7 i vänster hand och D7 i höger hand

skrivs på samma sätt som ett matematiskt bråk med med nämnare och täljare, dvs t ex D7 på ett vågrätt streck med C7 under strecket, se överlagrad treklang och UST; skrivs alltså inte med snedstreck!

polytonalitet = att spela i två olika tonarter samtidigt, spela två olika ackord samtidigt, se ”superimposition” och ”Upper Structure Triads” samt förkortningen ”UST”, på svenska ”överlagrad treklang”

preceding chord = ackord som föregriper ett visst ackord, det går t ex att smyga in ett

”ii-ackord”; vid ingången i en B-sektion i en viss låt kan man använda ett ackord som tillhör Dmoll och då plötsligt har vi övergått till G-dur, i steganalys tecknas detta med en cirkel runt G, vilket visar att vi gjort en s.k. modulation till G-dur.

Om vi t ex ser ett ackord som C7b9, dvs dominantackord med ”flat nine” (sänkt 9:a) så vet vi att detta kommer att leda till ett dominantackord i moll, vanlig progression i jazz.

prim (svenskt uttryck), engelska ”root” tecknat ”r” och innebär tonartens grundton, skalton 1

progression (eng. och svenska) = en bestämd följd av ackord som spelas i tur och ordning, t ex 2-5-1-progression

”quality of the chord” = typ av ackord, t ex maj, dominant, moll, dim, halfdim …

”quartal harmony = ackordsläggning med kvartstapling

”quartal jump” (eng.) = spela t ex från G till D, dvs närma sig målnoten med ett kvartintervall

”quartals” = kvartstaplade ackord, t ex C F Bb Eb med ett kvartsintervall mellan de toner som ingår i ackordet.

”quick four” = ett uttryck som i jam session anger att vi i blues-progressionens 2:a takt skall spela ett ackord på skaltonen 4 i stället för det normala grundackordet (1-ackordet)

”quintal harmony” = ackordsläggning med staplade kvinter

refrängen = den andra sektionen i ett musikstycke

reharmonisering = att i en melodi byta ut de olika ackorden mot andra ackord för att få ett intressantare ackompanjemang, särskilt för att jazzanpassa standardmelodier

”relative minor” = relaterad moll det är en iim7 till sekundär dominant; exempel Gmi7 är relaterad IIm7 till C7-ackordet, hittas genom att du söker dig 5 halva tonsteg (ett kvartintervall) nedåt. Kallas även ”applied dominants”.

”rests” (eng.) = paustecken i notblad

”reverse sign” = återställningstecken som i notsystemet anger att en sänktecken (b) resp.

höjtecken (#) skall upphöra att gälla

”root” (engelskt ord för ”grundton”, på svenska även kallat ”prim”)

”rootless chord” = ackord där pianisten avstår från att spela grundtonen (i en ensemble spelar

i allmänhet basisten spelar grundtonen, men det förekommer ofta att jazzpianister spelar ”rootless chords” även i solospel, det här kallas också för ”Bill Evans-ackord”)

”runs” (eng.) = löpningar. t ex G H D F tummen under och fortsätt hela tiden uppåt G H D F i nästa oktav … eller motsv. nedåt

sammanträngt läge = att ett ackord tas med alla toner i handen, men att två toner i ackordet endast befinner sig ett halvt tonsteg från varandra, t ex ackordet F A Bb D för Gmi7 utan grundton (rootless chord); mycket vanligt i Blues och i modern jazz, låter lite dissonantiskt.

t ex bluesackordet rootless F7 som A D Eb G

”scale chords” = ackord som spelas så att ackordets högsta ton bildar en skalton; används ofta i Gospel

SDM = subdominantmoll

secundal harmony = ackord bygger på liten el. stor sekund, t ex CC# eller CD (crunch chords)

sekund (svenskt uttryck för skalton nr 2)

sekundär dominant = ett icke diatoniskt dominantackord som fungerar som ett tillfälligt dominantackord till någon av de diatoniska fyrklangerna; exempel i C-tonarten är D7-ackordet är ett icke-diatoniskt ackord, därför att tonen Fiss inte tillhör den diatoniska skalan.

D7-ackordet kan ta oss till G7 som är den äkta dominanten

”seventh chords” = ett ackord bestående av fyra toner där septiman (7.an) finns med

”sharp” (eng.) = tecknet # uttalas på svenska ”överstigande” t ex #5 överstigande kvint,

eller ”höjd”

shed = slanguttryck som betyder praktisera (öva)

Shearing voicings = är att med höger hand spela ”block chords” med melodinoten i toppen

och samtidigt spela melodinoten en oktav lägre.

”shell chord” (eng.) = ”shells”= ackord som tas endast med 2 toner, roten och sjuan eller roten och trean eller roten och femman; ex C-dur så här: C Eb (ters) eller CE (ters) eller C Bb (septima), eller C G (kvint - oftast nere i basen), C A (sext), benämns även Bud Powell-chord.

”shout chorus” = är ett musikaliskt klimax i ett storbandsarrangemang, där ofta blåsarna kör på för fullt enligt något av av bandledaren nyskapat och annorlunda inom ramen för arrangemanget, ofta med att saxofonerna svarar bleckblåsarna i ett slags musikalisk dialog,

i Gospel innebär ”shout chorus” att hela kören kör på för fullt i extas i slutet av låten

side slipping = slå ett kort snabbt slag, ackord ½ steg ovanför el. underifrån till målackordet

sjuan = talspråk för liten septima, dvs b7; om stor septima avses, säger man ”majsjuan”

”slash chord” (eng.) = ackord som t ex G7/C som ligger ovanför den motgående stämman i vänsterhanden: t ex Bb/C som innebär att spela Bb-treklang med tonen C i basen.

Med ” slash chord” avses att ackordet har en annan ton i basen än grundtonen.

Ackordet C/E är t ex E G C i s.k. steganalys skrivs då tonens nummer under stegbeteckningen, t ex I för grundtonen och siffran 3 under bokstaven I för att ange

att tersen är i basen, om kvinten ligger i basen skrivs siffran 4 under stegbeteckningen, om sänkt kvint så skrivs b5 som beteckning under stegbeteckningen etc.

”slurs” (eng.) = båge ovanför noterna i notsystemet som visar att tonerna skall spelas sammanhängande

spritt läge = ”open position” (eng.) , innebär att ackordets toner är utspridda i olika oktaver

spänningstoner = toner som ändrar ackordets klang, dessa toner är vanligen 9, 11 och 13.

dessa toner kan också ”altereras” och i stället spelas som b9, #9, #4, #11, b13, #5

”stab” (eng. uttalas ”stäbb”) = ackord som slås med snabba rytmiska stötar i ”comping”

dvs pianisten eget rytmiska ackompanjemang till sitt jazzsolo, gärna med ackord i s.k. sammanträngt läge eller cluster-ackord

”staff” eller ”stave” (eng.) = notsystemet med 5 linjer

stamtonerna C D E F G A H C

stick (eng: bridge) = en sektion på ett flertal takter mellan versen och refrängen i en låt

och den skiljer sig harmoniskt, rytmiskt och melodiskt från versen och refrängen och uppträder bara en enda gång i ett musikstycke, kallas också för C-delen. Förväxla inte

den engelska termen ”bridge” med det svenska begreppet brygga

”straddles” (eng.) = att liksom rida med fingrarna ovanpå tangenterna och härvid utelämna en eller flera toner i ett ackord, vilket skapar en mera öppen känsla

”sub-five-resolution” (skrivs ”subV”)= innebär att 5-ackordet blivit utbytt till ackordet på tritonusintervalls avstånd t ex att G7 bytts ut till Db7. Detta kallas också för ”tritone substitution”

subdominant moll =modalt inlåningsackord från andra modaliteter som ren moll, frygisk moll, melodisk moll , förkortas SDM; exempel ett IVm eller IVm5 i F-dur

substitution = ersättningsackord

superlokrisk skala = ”diminished wholtone scale” (amerikansk term) = samma som

altererad skala, ex. C alt skala = C Db Eb E Gb Ab Bb

sus eller sus4 ; se suspension. Om det bara står ”sus” i en ackordsbeteckning, så utgår man från att det är ”sus4” som avses, men man bör faktiskt skriva ut 4:an

C7sus-ackord är ett C7 där tersen höjts upp ett halvt tonsteg t ex C F Bb

suspension = kvartfö’rhållning = när tersen (ton 3) bytts ut mot kvarten (ton 4), från engelskans ”suspended” upphängd, dvs förhindrad från att falla ned, det är en fö’rhållning som väntar på sin upplösning, sus-ackorden upplöses alltid genom att ton 4 åter får bli ton 3; även sus2 förekommer

steganalys = att analysera vilken funktion som ackorden i en ackordsföljd har, hur de är relaterade till varandra i relation till de toner som ingår i tonartens diatoniska skala;

i C-dur räknats C som ton 1 D som ton 2 etc. varje ton i skalan har ett s.k. stegtal, alltså en siffra som anger tonens ordningsföljd i skalan. Stegtalet är ”II”, oavsett om tonen ingår i dur eller moll. Om det är en ton i ett mollackord, skrivs det som ”IIm”, eller som ”iim”. Stegtalet är också oberoende av vilken ton som ligger i basen. Steg kallas i amerikansk terminologi för ”grade” eller ”mode” och betecknas med romerska siffror (i Nashville Notation med vanliga siffror).

stinger = ett kort kraftfullt ackordsanslag i basen, ofta som avslutning på ett solo

sustenuto-pedal (sustain) = den pedal som vid nedtryckning gör att tonerna fortsätter att klinga, utan att dämparna på pianot släcker tonen

SW = förkortning för So What Chord

So-What-Chord = kvartsstaplat ackord med två terser ovanför kvartsstaplingen, så kallat efter Miles Davis kända låt So What, förkortat SW, vanligt modal jazz

”sub five” = subV är samma som tritonussubstitut (se detta ord)

tersen (M3 eller b2) och sjuan (M7 eller b7)bör läggas i lågt register för att låta bra, men inte alltför lågt, ty då låter ackordet grumligt (eng. muddy); ters-sju-registret låter bäst om tonerna hamnar i räckan från Ess i lilla oktaven (oktav C3) till Ess i ettstrukna oktaven i diskanten (oktav C5). En del jazzexperter säger räckan från D i lilla oktaven till A i ostrukna oktaven, den musikaliske torde själv höra vad som låter bra.

terslöst ackord, t ex CDG = Csus2 eller CFG = Csus4

”tertial harmony” = ackordsläggning som bygger på små eller stora terser

”ties” (eng.) = bindebågar i notsystemet

”time signature” (eng.) = t ex 4/4 anger taktindelningen, hur många taktslag per takt

”two-five” (2-5) är ett uttryck för mönstret i en ackordsföljd där i den aktuella tonarten ackordet på ton 2 går till ett ackord på ton 5 detta benämns ”two-five-motion”

”two-five-one” (2-5-1) den i jazz så vanliga ackordsföljden (progressionen), där 2-ackordet går till 5-ackordet och sedan till 1-ackordet

”three” engelska för ”ters”

tonal kvintgång = ackordsföljder uppbyggda av skalans stamtoner,

t ex Am7 – Dm7 – G7 – Cmaj7 – Fmaj7 - Hm7b5 – E7 – Am7 (exempel från Fly Me to The Moon), pedagogiskt enklast är det att se det som att varje ackord har ett kvarts intervalls avstånd från varandra; efter 5 sådana ackord sker för det mesta ett hopp med tritonusintervall för att kunna stanna kvar inom tonarten. Autumn Leaves har också ”tonal kvintgång”, och det förekommer också i klassisk musik (hos Mozart i ett Rondo i D-dur med samma tema som Autumn Leaves!). Efter ett antal ackord med kvintgång blir lyssnaren trött och behöver en variation, och den uppnås genom att ett efterföljande ackord tas med ett tritonusintervall. Den tonala kvintgången bygger i huvudsak på två stycken 2-5-1-progressioner där ackorden är omväxlande mollackord, dominantackord, durackord.

tonika = tonartens grundackord, 1-ackordet

tonikakontraparallell; är en tonart som återfinnes tre halva tonsteg OVANFÖR tonikan (1-ackordet), t ex E-moll är en ”nära släkting” till C-dur

tonikaparallell, tonikaparallellen återfinnes tre halva tonsteg nedanför tonikan (1-ackordet);

t ex A-moll är en ”nära släkting” till C-dur

transponering = att spela en låt i en annan tonart än originaltonarten

”treble clef” (eng.) = notsystemet i G-klav

trean = avser den stora tersen (eng. ”natural three”), men om det är uppenbart att det handlar om ett mollackord, så säger man ofta bara ”trean” och inte ”den sänkta trean”, och utgår från att den jazzmusiker man talar med förstår ändå

”triad” (eng.) = treklang, ackord bestående av tre toner som utgörs av grundtonen, tersen och kvinten, t ex durtreklangen C E G eller molltreklangen C Eb G eller C E G# (aug)

”tritone” (eng.) = tritonusintervall är avståndet mellantonerna är 6 halvsteg, dvs 3 helsteg

kallas också ”djävulsintervallet” och var förbjudet att spela i kyrkorna på medeltiden

”tritone substitution” = på svenska ”tritonus-substitut” är att byta ut V7-ackordet mot ett ackord 6 halvtoner (tre hela toner) från ackordet t ex byta ut G7 till Dess7, vilket är mycket vanligt i jazz. Med amerikansk jazzterminologi kallas detta ”sub-five” och skrivs ”subV”

termen ”diminished fifth interval” förekommer också, men inte så ofta.

”tumbao” = basfigur, basgång (walking bass) i Salsa; trummas så här

one (vänster handvalk slås på trumman) ’and’ (vänsterhandens fingrar slås på trumman)

two (höger hand slås på trumman) ’and’ (vänsterhandens fingrar slås på trumman)

three (vänster handvalk slås på trumman) ’and’ (vänsterhandens fingrar slås på trumman)

four (höger hand klappas ljudligt och fast på trumman ) ’and’ (höger hand klappas ljudligt och fast på trumman) samtidigt pressas vänster hand mot trumman

Klappen slås, så att handvalken befinner sig nedanför trummans kant och klappen slås som om man ger trumman en örfil; de mest hörbara taktslagen är ”four and”

”turnaround”= rundgång, avser ackordsföljd på (oftast) 4 ackord som leder tillbaka till

det första ackordet, t ex den mycket vanliga ackordsföljden C Ami Dmi G7 som ofta används

som ett mellanspel innan en låt fortsätter; och som också ofta används som ett avslut på ett korus i jazz och inledning till repetition av koruset, det är en ackordsföljd som används för att gå till en repetition av ett tema eller för att ta sig till nästa fras, ett konstgrepp för att hålla lyssnarens intresse vid liv.

tvåfemett = vedertagen jazzterm som avser en progression, dvs en ackordsföljd som inleds

med ett ackord bildat på 2:a tonen i den aktuella tonarten, därefter dominant-ackordet på 5:e tonen och slutligen till 1:a tonen, dvs ”hem” till den aktuella tonartens grundackord,

tecknas 2-5-1 och förekommer i olika varianter som IIm – V7 – I (med jazznotation).

Den viktigaste ”2-5-1” som nybörjaren får lära sig är Dmi – G7 – Cmaj7 som bör övas in i alla 12 tonarter med olika ackordsläggningar.

UST = Upper Structure Triad = överlagrad treklang ; definitionen är en treklang som spelas ovanför ett tritonusintervall; jazzpianisten Bill Boyd kallar detta ”superimposed chords”.

exempel rootless C7 spelat i vänster hand enbart med ters och liten septima (b7) med treklangen D F# A spelad ovanför i höger hand tecknas C7 UST II och anger att den överlagrade treklangen är bildad på skalans 2:a ton. På så sätt blir ackordet C7(9,#11,13),

se ”överlagrad treklang” nedan

utbytesackord = ”chord substitution”, se ”tritone substitution” (tritonussubstitut)

V7-ackord (five seven) = dominantackordet bildat på kvinten (den 5:e tonen i aktuell skala); observera att det endast finns ett dominantackord i varje tonart

vernacular = engelskt uttryck som kan betyda ”jazzmusikerjargong”

versen = den första sektionen av ett musikstycke

”voicing” (eng.) = stämföring, betyder också ”ackordsläggning”, dvs att på klaviaturen placera ut de toner som ingår i ett ackord, dvs vilka toner ska finnas med resp. inte ska finnas med

”walking bass” (eng.) = rytmiskt drivande basgång, där pianisten spelar fyra fjärdedelar i varje fyrtakt med vänsterhand, ev. med två åttondelar på fjärde taktslaget och där tonerna väljs med utgångspunkt för vad som passar för ackorden

”vamp” (eng. term inom latinjazz och modern jazz), en mycket kort fras som upprepas envist

motsv. ”ostinato” i klassisk musik, snutten upprepas ideligen tills solisten eller bandet

börjar spela igen. Kända jazzstandards har välkända vamps. Vamp fungerar ofta ungefär som ett intro, men kan också förekomma mitt inne i låten (interlude vamp) som övergång till en s.k. brygga (B-delen som överbryggar A-del till A-del) och spelas ofta som en signal till ensemblen att nu skall sista korus spelas

”voice leading” = när tonerna i ett ackord rör sig elegant in i ett annat ackord

”voicing” = stämföring (ackordsläggning), arrangemang av toner i ett ackord

vokalisering = använda nonsens-stavelser för rytmer för att det skall vara lättare att minnas rytmerna, t ex dee-bah, dee-bah, trip-pe-let, dah, dee-bah, doo…

överlagrad treklang ; se UST upper structure triads, kallas också polyackord och tecknas i Sverige med högerhandens ackord ovanför ett bråkstreck (horisontellt streck) med höger hands ackord ovan bråkstrecket, och vänsterhandens ackord under bråkstrecket,

t ex polyackordet C E Bb / D F# A - och på det här sättet kan komplexa ackord skrivas enkelt som ett dominant-ackord med en överlagrad treklang som i det här exemplet uttalas

”D över C7” och som bland amerikanska pianojazzmusiker tecknas C7 UST II, dvs att

treklangen (triad) skall spelas på 2:a skaltonen.

överstigande kvint (#5) på engelska ”sharp five” samma som ”sänkt 13” (eng. ”flat thirteen”)

***