På de flesta vanliga dansrestaurangerna brukar fördelningen mellan de olika låtarna vara:
Vissa orkestrar spelar någon sällsynt gång en tango (och då som en mesig foxtrot utan "sting" och möjligen en modern vals (stilla vals som tyvärr altför ofta spelas mycket mekaniskt i tretakt och ofta i för snabbt tempo).Någon gång förekommer Bossa Nova (spelat som ett slags långsam samba), och möjligen en långsam Rumba, men så gott som aldrig Cha-Cha.
Vi som älskar att dansa till varierad dansmusik och på mera avancerat än att bara "stuffa" omkring, håller oss därför helst i dansklubbar och i egna arrangemang, och går sällan ut på vanliga danshak.
Svenska dansband tror att de ger vad publiken vill ha, men i själva verket försöker de alla låta som dansbandet Vikingarna. Det är nu inte alls säkert att publiken vill ha det på det viset. När vanliga dansanta människor - som inte alls är tävlingsdansare - får höra låtar som håller tävlingsklass och som brukar spelas på danstävlingar, så dansar de med glädje till den musiken! Svenska dansband har gjort mycket för att förstöra dansen även för vanliga amatörer.
Sedan finns det ju folk som älskar svensk dansbandsmusik, därför att de då hör takten så tryggt och tydligt - bom bom bom - pang pang pang - med en jämn fyrkantig takt. Eftersom jag respekterar andras åsikter och tycke och smak, så säger jag "good for you!". Dansa på och trivs, men Du har ingen aning om vad mycken dansglädje Du missat parketten, och kanske inte lider av ovetskapen.
Att dansa i riktig engelsk stil är emellertid ingen "dans på rosor". I allmänhet fungerar det bara bra med en fast partner, och man måste vara idog och lägga ned mycken träning. Alla har inte tid med det. Huvudsaken är att alla får dansa och ha kul, tycker jag.
Nu när Salsan och den Argentinska tangon gjort sitt intåg i svenska hjärtan, så får nog de fyrkantiga buggorkestrarna det svårare i konkurrensen. En del av dem har börjat ta upp salsalåtar på repertoaren, särskilt om de spelar för yngre publik. Tur för dem.
För mannen:
Det torde höra till allmänbildningen att behärska vanlig foxtrot. Om Du inte lärt Dig det, så borde Du faktiskt göra det i någon dansskola.
Låt mig i sammanhanget en gång för alla ta död på myten om att det betyder 'rävlunk' för det gör det inte alls.
Saken är den att någon gång när seklet var ungt, så fanns det en vaudeville-artist i Amerika som hette Fox, och han introducerade sättet att dansa medelst 'two walks and a little trot' i en uppsättning i New York, och man kallade detta för att dansa "the Fox's trot", där "trot" betyder ett litet travsteg, ungefär som om man snavar till. (Källa: den numera bortgångne dansläraren Holger Rosenqvist i sin litteratur, och dessutom presslägg i gamla tidningar i USA och mängder av informationer om det här på Internet).
Så Foxtrot betyder att dansa som Mr Fox lärt ut. När all världens danslärare samlades på Londonkongressenför att stadfästa någon form av standard för sällskapsdans, så valde de just "Fox's trot" som togs som grund. Tanken var att alla jordens folk skulle kunna dansa socialt med varandra, oavsett vilken danslärare de haft.
Om Du lärt Dig Foxtrot, skall Du i princip kunna dansa med en dam var som helst i den civilserade världen. Så är det tänkt, även om det inte alltid fungerar så bra i praktiken.
Kunskapens bok, 3. uppl. gör följande gällande: "Foxtrot ej kallad så efter rävens gång som man skulle kunna tro, utan efter hästens. Det var den amerikanska cowboyn som införde benämningen. när han fick hästen att gå i en speciell lunk, sade han, att nu gick hästen i foxtrot." (Rosenqvist nämner också denna teori som dock inte stöds av New York-tidningars recensioner av vaudeville-artisten Fox i början av 1900-talet.
Dansläraren Gunnar Lilja påpekar i en historik att det var mycket vanligt i början av 1900-talet att många uppvisningsdanser gavs något djurnamn plus efterledet -trot, alltså horse-trot, elephant-trot etc. Ursprunget är faktiskt lite omtvistat.
De s.k. mysiga tryckarna
ligger i ett tempo kring 20-25 takter per minut är i allmänhet problematiska för en nybörjare. Riktigt svåra att klara av är Glenn Millers "Moonlight Serenade". Procul Harum's "A Whiter Shade of Pale" och den typen av låtar.
För att klara det här någorlunda bör man ha mycken dansvana, och gärna att Du gått kurser i s.k. stildans. De dansskolor som undervisar i stildans (se under Slowfox) brukar kräva att man har egen partner. I vissa fall kan de para ihop Dig med någon som står på en väntelista.
Åter till sidans topp
Alla bor ju inte i Stockholm, så jag finner det meningslöst att rekommendera någon viss dansskola i Stockholm. Håll utkik i dagstidningarna i början av en termin.
Utöver Foxtrot rekommenderar jag en grundkurs i Bugg. Du kan faktiskt använda till buggen i stort sett alla låtar.
Buggen kommer visserligen från Nordamerika, men den dansas egentligen bara i Sverige. I någon mån har vi nu exporterat den till Finland.
Norrmännen dansar något liknande som de kallar för 'Swing' (La' de' Swinge la' de' röck-n-röll, jej mister all kontröll).
I England dansar man något liknande som kallas för the Rock-n-roll of the 50's eller Bunny Jive.
Åter till sidans topp