POLKO övers.byrå, Bill Leksén, informerar om sällskapsdansens historia

Sällskapsdansens historia.

Ragtime-musik skiljer sig från jazz-musik, så till vida att ragtime består av marscher, populära melodier och danser arrangerade för piano. Till ragtime dansade man i slutet av 1800-talet Cakewalk och Onestep. Cakewalk var en typ av tävlingsdans som dansades både av den vita och färgade befolkningen i USA. Priset bestod av en tårta. Dansen uppfanns av den färgade befolkningen i sydstaterna som i dansen imiterade och parodierade de vitas manér. Onestep dominerade i början av 1900-talet och står som samlingsnamn för de s.k. djurdanserna: Horse Trot, Crab, Bunny Hug, Kanaroo Dip, Grizzly Bear, Turkey Trot. Imiterandet av djur på dansgolvet - ett sätt att protestera mot det föråldrade danssättet såsom polka, two step etc. Turkey Trot blir så småningom synonymt med Onestep. Sättet att dansa, imiterandet av en vaggande kalkon utvecklas senare till smidigare gå-steg och kontrollerade springsteg (trots).

FOXTROT uppkommer genom att en ny rytm lanseras, och genom att den kände vaudevillartisten Harry Fox improviserar sin dans med gå- och springsteg (walks and trots). De flesta danshistoriker är överens om att namnet Foxtrot skall härledas ur efternamnet 'Fox' och inget annat. Så småningom utvecklas mönstret till två långsamma gåsteg och fyra snabba springsteg som passar in i mönstret av en två takters frasering i 4/4-dels takt. Kring 1917-1918 spelas s.k. sweet music på de fashionabla hotellen och restaurangerna i London. Till den musiken improviseras det friskt. Man försöker forma egna danssteg och fyndigt sätta ihop egna dansvariationer. Allt experimenterande ledde så småninom till det som i dag är fastställt. Att vända till höger resp. vänster UTAN ATT SAMLA fötterna på tredje steget kallades för the Morgan Turn efter en av de stor industripamparna i London. Den vändningen kallas i dag för "öppen vändning" och används i Slowfox.

Det som utvecklar sällskapsdansen är de danstävlingar som blir på modet, först i USA och sedan i Europa. Grunden för utvecklingen av Slowfox läggs av det berömda dansparet Kenneth Andersson och Josephine Bradley som vinner en foxtrot-tävling i London 1920. Stilen präglas av god hållning, perfekt balans och rytm och en mjuk kontrollerad kroppsflykt (body flight), där kroppen alltid dansar före stegen. Denna dansstil är idag berömd över hela världen och kallas för den engelska dansstilen. I takt med att musiken blir jazzinfluerad ökar tempot - ofta till upp till 50 takter per minut - vilket kräver ett annat danssätt. Detta leder till den snabba version som idag benämns Quickstep som i den profesionella dansvärlden fastställs år 1924. Quickstep får samma år hård konkurrens av Charleston, en dans som från början dansats av färgade hamnarbetare i staden Charleston, South Carolina. Dansen blir enormt populär i England. Charleston anses vara för vild och i och med att den dansas med stora benkickar som innebär stora risker för andra dansande. Intresset för Charleston minskar.

BALL ROOM består i huvudsak av Slowfox (på engelska Foxtrot), Modern vals (dvs engelsk vals), Tango (dvs Europeisk tango), Quickstep samt Wienervals. Dessa danser har utvecklats av engelska danspedgoger och är i dag den mest avancerade formen av sällskapsdans. Den kräver en fast danspartner samt en mycket hög dansstandard. Denna dansform kan bara utövas med någon som studerat och praktiserat den ingående. I Ballroom förekommer inga lyft eller kast. Dansstilen är reglerad av ett s.k. fast syllabus som utvecklats av engelska danspedagoger ända sedan år 1924. Nutida berömda danspar som bl.a. gett ut flera utbildningsvideor och som för den engelska danstraditionen vidare är: Marcus och Karen Hilton, John och Anne Wood, Stephen och Lindsey Hillier.

POLKO övers.byrå, Bill Leksén, informerar om sällskapsdansens historia

Åter till toppen av denna sida.
Tillbaka huvudsidan om dans