Pianojazz – grundbegrepp, ackord och ackordsbeteckningar

sammanställning gjord av Bill Leksén –uppdaterad, korrigerad 2014-11-27

 

Utmärkta förklaringar till gängse ackordsbeteckningar finns också att tillgå

på internet på adressen Wikipedia Chord Notation

 

Först en liten varning för läsaren.

Det här är tjugotalet maffiga sidor. Det finns tyvärr en del upprepningar. Själv övar jag dock hellre 3 timmar om dagen än att framställa läromedel. Och jag är inte musiklärare, bara självlärd när det gäller pianojazz.

Det har tog mig cirka tre år att komma fram till nedanstående anteckningar som egentligen är tänkta för eget bruk. Det är inget du kan läsa igenom på en kafferast. Men skriv gärna ut de här sidorna eller spara på fil, för du kommer förmodligen att hitta en del nyttiga ting, även om du är är en avancerad, durkdriven jazzpianist. Det kan finnas saker som du inte tänkt på och som dina jazzlärare glömt berätta.

 

Inledning

 

Fake Book är ett ett bundet häfte med flera s.k. music sheets som innehåller noter till kända standardlåtar. Den mest använda och kända The Real Book 6^th ed.

 

Music sheets i Fake books visar bara melodistämmans noter i G-klav med ackordsbeteckningar ovanför not­systemet, även kallat piano tabs eller guitar tabs i den här stilen:  G-7 C7#11 G-7/F   E+7  A7sus E7alt C7-b5 etc etc.

 

Music sheets finns på Internet, - dels gratis, - dels mot betalning på www.musicnotes.com

med arrangemang med utsmyckningar som visas både med ackord, melodistämma i G-klav och ackompanjemang i F-klav.

 

I jazzarrangemang brukar noterna för så gott som alltid visa högerhandens noter i oktaven närmast mellan-C, men så det bara skrivet för att det skall vara lättläst. Mycket ofta spelar jazzpianisten melodin en oktav högre och även med oktavgrepp.

 

En durkdriven jazzpianist spelar inte exakt som det står skrivet i music sheets, utan broderar ut låten på alla möjliga sätt, lägger in ackord och stämföringar i högerhanden, gör små utsmyckningar med extra toner (s.k. fills) och drillar och även melodiutsmyckningar i vänsterhanden.

 

Vana jazzpianister gör också ackordsutbyten (s.k. chord changes), och kan t ex spela ett G7 I stället för ett C7, ett Db7 I stället för ett G7, ett C7#11 I stället för ett Gmi6 etc etc.

 

En van jazzpianist spelar också ett kort intro som han/hon hittat på själv och som gärna låter lyssnarna gissa vad det är för låt som komma skall, och avslutar gärna med en slutkläm en s.k. ending även kallat outro med en anknytning till den låt som nyss spelats.

 

Särskilt barpianister, underhållningspianster brukar lägga in en s.k. modulation mellan låtarna som ger en smidig övergång t ex från en låt som nyss spelats i E moll till en ny låt som ska spelas i Ess dur etc.

 

Notationssystemet för ackord

 

- är tyvärr inte enhetligt, många varianter förekommer.

 

Viktigt att känna till

 

C/F   betyder i princip att ackordet skall tas som en treklang i C dur och F i basen.

- (minustecken) betyder moll  (ett enkelt och modernt skrivsätt), men skrivs ofta som “m”, “mi”, “min” eller till och med “M” (inte alls särskilt lämpligt, eftersom det ju lätt förväxlas med ‘maj’)

+ (plustecken) innebär att kvinten (5:e tonen) ska höjas ett halvt tonsteg (skrivs också “aug”)

∆ (triangel) står för maj-ackord. Skrivs ofta som  “maj”, “maj7”, “maj9”, men även “M7”

(det sistnämnda inte särskilt lämpligt, eftersom det lätt kan misstolkas som ‘moll’)

 

b  betyder att tonen ska sänkas ett halvt steg, , “b5” betyder  alltså sänkt kvint (skrivs ofta “-5”)

-   betyder sänkning halv ton, “-9” betyder t ex sänkt nona (engelska: “flat nine”)

#  betyder att tonen ska höjas ett halvt steg,  “#9” betyder t ex höjd nona (engelska: “sharp nine”),

    #5 (“sharp five”),  #4 (höjd kvart) förekommer dock oftare som b5 (sänkt kvint)

 

+  är en variant av # och avser höjning halv ton, “+11” samma som “#11”, höjning av ton 11

omit  betyder att en viss ton skall utelämnas,  t ex “omit 5”

 

no     är samma som omit betyder att en viss ton skall utelämnas t ex Cno3 innebär

         att spela tonerna C och G,   dvs  att tersen (3:e tonen) utelämnats i ackordet C E G

 

add   betyder att en viss ton skall läggas till  ackordet, t ex  Cadd9 = C E G D

         så ska man skriva om ackordet saknar septiman (dvs om ton 7 är utelämnad)

 

C+ betyder att kvinten skall vara höjd  - ett tydligare skrivsätt är emellertid “Caug” eller “C#5”

 

Om det i music sheet t ex står C7, så väljer den durkdrivne jazzpianisten själv om det skall spelas

ett C9, Cmaj7 eller ett färgat ackord som C7b9, men det bästa för nybörjaren är om ackorden förtydligats inom parentes.

 

Obs! Siffror inom parentes tolkas tyvärr lite olika av olika musiker, men…

 

C-7(11) anses vedertaget betyda spela Cmi7  och att ton 11 skall läggas till men ton 9 skall utelämnas.

     En del tolkar C-7(11) som ett förslag att ev. lägga till ton 11, men det är allså icke korrekt!

 

C9 anses betyda spela C7 men  tag även med ton 9

 

Skrivsättet C7 (#11,13) är ett tydligare skrivsätt,  särskilt för nybörjare, eftersom det ger en utmärkt korrekt tolkning, nämligen att spänningstonerna #11 och 13 skall läggas  till C7-ackordet.

 

I beteckningen Cmajb5(#11) för ackordet C E F# H avser parentesen däremot bara ett förtydligande, vilket lätt inses, eftersom “b5” ju är exakt samma ton som #11och samma som #4.

 

Notera väl att man mycket väl kan ta tonen #4  i den ovanliggande oktaven och därmed få en

annan klang. Parentesen i det ovanstående är alltså bara ett förtydligande.

 

Som sagt var…

 

I jazz music sheets kan det ofta stå  “C” och inget ytterligare, varvid den vane jazzpianisten kan välja att spela C7 eller C9, C13 eller färga ackordet med spänningstoner helt efter eget tycke och smak.

 

Ofta står det bara C7  och pianisten färgar ändå ackordet med egenvalda spänningstoner. En och samma pianist spelar inte ens ett C7 exakt likadant varje gång samma stycke eller passage spelas.

 

C-  avser mollackord 

 

C∆ (triangel) betyder Cmaj, men jazzpianisten avgör själv om det skall spelas som Cmaj7 eller Cmaj9.

 

En jazzpianist har varken tid eller lust att läsa långa, krångliga kryptiska ackordsbeteckningar.

 

I äldre tid noterade man t ex G7b5  medan moderna jazzmusiker föredrar notationen G7#11 eller till och med G7#4 och betraktar den “färgade” tonen snarare som “sharp four” än “flat five”.

 

Moll-ackord tecknas i följande stil:  C- Cmi Cm  (avser ackordet C Eb G)

 

Treklang (triad) med höjd kvint tecknas  C+  eller Caug (avser C Eb G#)

 

Cdim tecknas ofta Cº  (avser C Eb Gb)   dvs treklang (triad) med sänkt kvint.

anm.

DIM-ackord kan också färgas genom att en av dess ingående toner höjs ett helt steg!

 

andra skrivsätt är  C-b5 (vanligast) Cm(b5) eller Cmin(b5) C-(b5)

maj-ackord (stor septima) t ex  C E G H  skrivs  som  något av följande C∆7, CM7, Cmaj7

moll-maj-ackord  t ex C Eb G H  skrivas C-∆7 eller C-M7

andra vanliga skrivsätt är  CmM7, CmMaj7, CminM7, C-maj7, Cmin maj7

(ibland sätts texten ”maj7”’ till och med lite upphöjt på raden)

till och med C-+7  och Cm#7 förekommer som notation

maj7-ackord med höjd kvint dvs  C E G# H skrivs C∆+  eller C∆#5 (vanligast)

eller C+maj7, CaugM7, Caugmaj7, CM7#5, Cmaj7#5

dominant-7-ackord,  dvs C E G Bb skrivs som C7

 

Moll-7-ackord,  dvs C Eb G Bb skrivs som C-7, Cm7 eller Cmin7

 

dominantackord med höjd kvint skrivs  C+7 eller Caug7 eller tydligare C7#5 (mera modernt)

 

S.k. half-dim-ackord dvs C Eb Gb Bb skrivs  Cø  därför att det är lättläst och snabbskrivet,

men tydligare är att skriva C-7b5 (det sistnämnda är dock vanligast, särskilt i music sheet för undervisningsändamål)  eller Cm7b5 eller Cmin7b5

 

s.k. 69-ackord betecknas C6/9  tas t ex som C / A D E G dvs grundton + kvart + liten ters

det menas att utöver C E G ska tonen 6 = A och 9 = D tas med, men ingen 7:a

Ett vanligt exempel på C69 (så kan det också skrivas) är C / E A D (kvartsstaplat ackord)

Observera att 69-ackord absolut inte får ha någon septima (7:a) i ackordet!

 

C add 6  betyder att ton 6 ska  läggas till ett ackord som saknar 7:a, t ex C E G D

 

C add 2  betyder att 2:an skall läggas till till ett ackord som saknar 7:a t ex CD E G

 

När toner är pålagda efter 7-ackord kallas de ”tertiella” ackord. Sådana har dessutom

spänningstonerna  9 eller 11 eller 13 i ackordet. De benämns också “färgade ackord” eller “altererade ackord”.

 

OM en treklang lagts ovanför ett 7-ackord kallas det för “överlagrad treklang”;

på engelska “Upper Structure Triad” förkortast“U.S.T.”  eller “US”

I Sverige tecknas  sådana ackord som   t ex     D

                                                                         C7

dvs med ett bråkstreck och uttalas “D över C7”.

 

Det amerikanska systemet är enligt min mening bättre, ty skriver man C7 UST II, dvs att det ska finnas en överlagrad treklang bildad på skalans 2:a ton, så kan man lätt bilda ett sådant ackord i vilken annan tonart som helst, utan att man med bokstäver behöver skriva ut vilket ackord som ska spelas ovanför grundackordet. Sådana här sammansatta ackord kallas också “polychord”.

 

Vanliga Ackordsföljder inom pop och schlager:

Cmi | Fmi |Ess |Bess och F#mi |D |A |E och F | Dmi |Bess | C och H |Fiss |Giss |E.

 

Som ett enklare stöd för minnet – och för att slippa nedteckna ackordet i klassisk notskrift, går det utmärkt att nedteckna jazzackord med dess ingående toner i den här stilen:

 

    C Bb / Eb Ab Bb

 

till vänster om snedstrecket anges vänsterhandens toner; till höger om snedstrecket högerhandens.

 

Om du vill nedteckna ett intressant ackord, där tonerna är spridda över flera oktaver,  kan du också använda s.k. vetenskaplig notation och t ex skriva C3 för att ange att C ska tas i den s.k. stora oktaven, dvs oktaven nedanför mellan-C samt Bb5 för att ange att tonen Bb skall tas i den 2-strukna oktaven dvs oktaven ovanför mellan-C  etc.

Oktavbeteckningarna är i diskanten från mellan-C och uppåt

4 = ettstrukna, 5 = tvåstrukna, 6 = trestrukna, 7=fyrstrukna, 8 = femstrukna

i basen från mellan-C och nedåt

3 = lilla oktaven, 2 = stora oktaven 1 = kontraoktaven 0 = subkontraoktaven

I förekommande fall kan det vara praktiskt att i notation för eget bruk dra ett vågrätt streck ovanför högerhandens ackordstoner för att ange att de skall spelas en oktav högre, resp. vågrätt dubbelstreck ovanför tonerna för att ange två oktaver högre etc.

 

På motsv. sätt kan du dra ett enkelstreck under tonen/tonerna för att ange att den/de skall tas i stora oktaven under lilla oktaven resp. dra ett dubbelstreck under för ton i kontraoktaven.

 

För ett s.k. 10-ackord skriver jag själv  t ex C G E’  och menar här med apostrofen att tonen E ska

tas i nästa oktav till höger på klaviaturen.

 

Det förekommer också ett annat praktiskt notationssystem där   mellan-C dvs C4   skrivs som C0  och oktaven C5 till vänster om mellan-C skrivs som C-1, oktaven C6 som C-2 etc, och tvåstrukna oktaven skrivs som C+1. Dvs man utgår från mellan-C och skriver plustecken  för den första oktaven till höger om “noll-oktaven” och minustecken för den första oktaven till vänster om “noll-oktaven”. Själv använder jag inte det systemet.

 

Ackordsföljder kan man för eget bruk t ex på ett eget ackordskort till någon låt lämpligen teckna så här: C | A-7 | D-7 | G7   eller om man så vill C : A-7 : D-7 : G7   

Själv föredrar jag sättet med kolon (:) för att särskilt synligt skilja det från snedstrecket som ju förekommer i ackord skrivna så här C Bb / D F# A

 

Huvudprinciperna för färgade ackord är

 

Om ton 2, 3, 4, 6, spelas till ett 7-ackord, ett ackord där septiman finns med, finns en konvention som säger att dessa toner i stället ska benämnas  9, 10, 11, 13.

 

i dur-tonart: lägg till något av följande:  9 eller  #11 (samma som 2 eller  #4) eller 13 (samma som 6), eller b9 (samma som sänkt 2:a), b5 (samma som sänkt 5:a) , b13 (samma som sänkt 6:a) eller #9 (som är samma om som b3, liten ters, men som räknas som höjd nia om det  finns en stor ters i ackordet)

 

7-ackord ersätts  i jazz  mycket ofta med 6-ackord, dvs C7 tas i stället som C6 dvs C E G A

särskilt om man vill undvika att meloditonen skapar dissonans med septiman (7:an).

 

i moll-tonart tilläggs något av följande: 9, 11 (samma som 2, 4)

(och 7-ackord erssätts ofta med 6-ackord)

 

Sammanfattningsvis, kan följande färgningar läggas för dominantackord (7-ackord i dur):

b9, 9, #9, 11,  #11, b13, 13 dvs alla logiskt möjliga varianter av 9, 11 och 13

dvs, förminskad nona (=halvtonssänkt nona), ren nona,  överstigande nona (=halvtonshöjd nona), elva, överstigande elva (=halvtonshöjd elva), förminskad tretton (= halvtonssänkt tretton), och ren tretton.  

På engelska benämns dessa: flat nine (b9), natural nine (9), sharp nine (#9), natural eleven (11), sharp eleven (#11), flat thirteen (b13), natural thirteen (13).

Enklast är att säga att det går att använda alla alla toner i den diatoniska skalan med undantag av  M3 (stora tersen) och P5 (kvinten)  och b7 (lilla septiman) som ju redan ingår naturligt i ackordet.

Kvinten brukar av amerikanare ofta anges som P5 (perfect five), på svenska “ren kvint”.

Lilla septiman 7:an i dominantackordet  benämns flat seven och tecknas b7 eller m7.

Stora septiman maj7-ackordet kallas  “major seven” och betecknas som ofta som M7.

När man bara talar om “sjuan” (på engelska “seven”), så menar man den lilla septiman (b7), eftersom den är vanligast.

På samma sätt säger man ofta bara “trean” (på engelska “three” eller “third”)

om det av sammanhanget är självklart huruvida man menar moll (“flat three”, på svenska liten ters) eller dur (“natural three”, på svenska stor ters).

För säkerhets skull repeterar jag följande:

 

Notera väl att 13 egentligen är samma som 6, men att följande konvention finns:

 

- om tonen 7 finns i ackordet (alltså i ett dominantackord) anses ton 6 vara ton 13

- om tonen 7 finns med i ackordet benämner säger man inte ton 4 utan ton 11

- om tonen 7 finns med i ackordet säger man inte ton 2 utan ton  9

 

***Mycket viktigt att veta!***

 

- om tonen 7 finns med i ett dominantackord (dur) betraktas ton b3 (m3) liten ters som  #9 (“sharp nine”), som sagt var…

 

Obs! Lägg noga märke till att om ackordet innehåller BÅDE m3 (liten ters) OCH M3 (stor ters), så skall den lilla tersen (b3 eller m3) alltså betraktas som #9 dvs “sharp nine”

 

En liten ters, dvs sänkt 3:a (betecknas  b3 eller m3)

 

#9 (överstigande nona) kan alltså hittas om du letar efter den lilla tersen (b3)

 

Synonyma ackordsbeteckningar är  #4 (“augmented fourth”, överstigande kvart) samma som b5 (“flat five”, förminskad kvint, dvs halvonsänkt kvint)

#5 “augmented fifth” (överstigande kvint) är samma som “flat six” (förminskad sext) (b6). Den kan ofta hittas lättare genom att man först hittar 6:an, därför att 6:an hittas så lätt genom att du går ned 3 halvsteg från oktavtonen, dvs från ton 8.

Obs! En mycket bra minnesregel är att gå ett helt tonsteg (dvs 2 halva tonsteg)

NEDÅT från b7.  Tänk så här  gå ned från b7 till b6 (ett helt tonsteg)

 

#5 är också samma som b13 (“flat thirteen” och brukar vanligen skrivas “b13” om

det samtidigt finns “b9” (“flat nine”) i ackordet, hittas enklast om du går ned en stor ters från oktavtonen.

 

TRITONUS

 

C F# är samma intervall som F# C, då ser man att tonen #4 delar oktaven exakt mitt itu.

det är 6 halva tonsteg = tre hela tonsteg. Ett sätt att hitta tritonus är att sätta vänster pekfinger på tonen C och höger pekfinger på höga C och sedan vandra uppåt  med vänster och nedåt med höger och där fingrarna krockar finns tritonus.

 

Kallas tritonus på svenska, kallas “djävulsintervallet”. Den som spelade ett sådant intervall i gammal tid blev ex-kommunicerad från kyrkan, berättas det.

 

Den som vill lära sig spela jazz, bör enligt min mening lära sig de 6 existerande tritonus-intervallen  utantill och observera dessa tangenter visuellt på tangentbordet, dvs

C F# , Db G, D G#, Eb A, E Bb, F H och särskilt observera  intervallet F H

 

Man talar också om ton 10 som är samma som ton 3 (stora tersen) i den ovanliggande oktaven. Ton 10 används mycket i gospel-ackord, t ex C2 C3 E3 och i gospel tar man en 10:a med högerhanden och oktav-tonen med vänsterhanden och vandrar nedåt. Mycket vanligt sätt för avslut på låtar i gospel.

 

Även om det i ackordsbeteckningen står Cmaj7  kan ackordet spelas som C13 eller C9 och då är 7:an är underförstådd. Förkortningen ”maj” kan anges med en liten triangel, sålunda C∆7

 

Märk väl!  11:an kan inte sänkas, ty detta skulle ju innebära samma sak som ton nr 10 som ju är ton nr 3 dvs stor ters ( M3).

 

Ton 13 kan självfallet inte höjas, ty det skulle ju innebära ty det skulle ju innebära samma sak som minus 14, dvs b7, förminskad septima.

 

I vissa noter, särskilt i äldre notation, skrivs det ofta b5 i stället för det moderna skrivsättet +11 och +5 i stället för b13, sänkt kvint är ju samma som höjd kvart, och enligt konventionen är ton 11 samma sak som ton 4 och höjd kvint är ju samma som sänkt sext och ton 13 är ju samma sak som ton 6.

 

Som tidigare nämnts står  + resp. # för halvtonshöjning.

b eller – (minustecken) står för halvtonssänkning

Moderna jazzpianister använder genomgående beteckningarna +11 resp. #11

samt +5 resp. #5.

 

I äldre tiders jazznotation brukade man alltid ange dessa toner som sänkta toner, t ex b5

 

I ackordsanalys betecknas  tonerna ibland som m3 (liten ters) M3 (stor ters), m7 (liten sept), M7 (stor sept) etc, men dessa beteckningar brukar inte stå utskrivna i s.k. music sheets som innehåller melodistämman och ackordsbeteckningar, s.k. piano tabs.

 

Lite luriga skrivsätt

 

C7-5  betyder exempelvis C E Gb Bb  dvs kvinten är sänkt

C7+9 kan också skrivas som C+9   och innebär att kvinten är höjd

Cm9  moll-nio-ackordet  C Eb G Bb D

 

C11 elva-ackordet    C G Bb D F notera väl att tersen är utesluten

 

Cm11 moll-elva-ackordet C Eb G Bb D F

 

C13 normalt uteslutes 11:an och även 9:an 

 

Observera att det synnerligen förvillande och  olämpliga skrivsättet C+7 resp. C7+  som inte innebär något annat än C7 med höjd kvint (#5), inget annat än C7 med kvinten höjd, dvs C E G# Bb

 

Det är dock lätt att minnas detta undantag, ty om det skulle tolkas som C#7 så skulle detta ju innebära samma sak som Cmaj7 som ju betecknas som  C∆7 eller CM7 eller Cmaj7.

 

Notationen C+7 är vanligt förkortat skrivsätt” som innebär att kvinten är höjd, dvs att tonen #5 finns med i ackordet och att tonen finns samlad i intervallet C – Bb och INTE skall tolkas som  b13 (flat thirteen)

 

Vid all analys – leta i första hand rätt på 4:an (kvartsintervallet).

 

Titta på de vita tangenterna på klaviaturen och gå från vänster till höger, dvs uppåt

 

H E A D G C F    

 

Observera hur du hela tiden hoppar över två vita tangenter.

Bokstavsräckan  HEADGCF  

Amerikanska jazzpianolärare brukar använda minnesramsan ”HEAD Go Catch Fish”

 

Denna bokstavsräcka visar faktiskt också vilka toner som skall sänkas i tonarter som har flera b-förtecken.  Det är inte alla som tänker på det!

 

I F-dur är H sänkt, i B-dur som har 2 b-förtecken är det H och E som båda skall vara sänkta etc.

 

Om du läser noter, så finns ett bra knep för nybörjare att kolla vilken tonart ett stycke är skrivet i. Titta på det andra b-tecknet från höger, dvs näst sista b-tecknet. Om det står på raden för tonen E, dvs är Ess, så är stycket skrivet i Ess-dur.

 

I Sverige brukar musikärarna köra den gamla ramsan:

Frosten Betog Esters Astrar Dess Gestalt

som ger oss antalet b-förtecken i tonarterna

F-dur (1) Bess-dur (2)  Ess-dur (3), Ass-dur (4), Dess-dur (5), Gess-dur (6)

den ramsan ger faktiskt också stöd för kvartsintervallen vid vandring uppåt (till höger på klaviaturen), där svarta tangenter kommer att användas.

 

C – F är ett kvartsintervall, F- Bb är också ett kvartsintervall

vi kan vandra F Bb Eb Ab Db Gb  som är kvartsintervall

 

ÖVERHOPPNINGSREGELN

 

Endast med två undantag hittar vi lätt kvartsintervallen genom att hoppa över två (2) vita tangenter samt genom att hoppa över en (1) svart tangent.

 

Om vi går från HÖGER  till vänster, dvs nedåt på klaviaturen hittar vi kvartsintervallerna via den svenska minnesramsan som gäller för kvintintervall, nämligen

 

Giv Dem Alla En Hel Fisk ( G D A E H F#)

 

går vi från vänster till HÖGER, dvs uppåt på klaviaturen ger minnesramsan oss kvintintervallerna.

 

Minnesramsan anger också antalet korstecken för de tonarter som har korstecken

t ex G-dur 1 kors , D-dur 2 kors etc etc

 

Lägg noga märke till att om du vandrar i kvartsintervall nedåt, så motsvarar detta ju kvintintervall om vandrar uppåt med fingrarna på klaviaturen.

 

Detta har man nytta av vid analys av intervaller,

ex. C G = kvintintervall men G C är kvartsintervall et vice versa.

 

Notera väl att du med stöd av den ovannämnda ramsan dessutom ser vilka toner som skall vara höjda i en viss tonart. T ex  Alla = 3:e ordet i ramsan och alltså A-dur och

 

Vi har Giv Dem Alla…. Titta en halvton nedåt och finn från G tonen F#

och från D tonen C# och från A tonen G# Toner som skall höjas i A-dur är alltså

F C  och G

 

VARNING  -  UNDANTAG

 

Observera gruppen   F   F# Bb  H som omger gruppen av de 3 svarta tangenterna.

 

Hamra in i skallen följande intervall utantill nerifrån och uppåt:

 

F – Bb  som är kvartsintervall

F# - H som är kvartsintervall

F – H  som är intervallet #4 s.k. skarpt intervall, tritonus, ”djävulsintervallet”

som delar oktaven F – F exakt i mitten

F# - Bb  som ju är en stor ters i Fiss-dur

Observera att om vi går uppåt från H till Fiss så är det ett kvintintervall.

Detta måste man lägga på minnet särskilt.

 

Intervallet F – Bb (Bess) lärs in som ett undantag liksom  F# – H  (se ovan!)

Om vi går uppåt (åt höger) och tittar på de svarta tangenterna, så kan vi hoppa över

en (1) svart tangent sålunda:

 

Bb – Eb – Ab – Db – Gb

mellan dessa toner är det ett kvartsintervall

 

Om vi vandrar nedåt (till vänster) t ex Bb  Eb Ab  så är de kvintintervall (vi hoppar över 2 svarta tangenter).

 

Du kan också alltid kontrollräkna intervall så här:

-  räkna halva tonsteg    1 2 3 4 FEM  dvs landa på FEM

detta är ett kvartsintervall.

 

KVINTINTERVALLET kan som sagts räknas från vänster till höger (nedåt)

med ramsan Giv Dem Alla En Hel Fisk

 

Eller om vi går från vänster till höger dvs uppåt  och hoppar över 3 (tre) vita tangenter så här

C G D A E H     intervallet  H – Fiss är som tidigare påpekats ett kvintintervall

 

Kvintintervallen  hittar vi uppåt om vi ser på de svarta tangenterna på klaviaturen och hopparöver två (2) svarta sålunda:

Fiss Ciss Giss Diss Aiss (dvs Bb)

 

Eller räkna antalet halva tonsteg så här  1 2 3 4 5 6 SJU (kvinten)

 

Eller räkna halva tonsteg 1 2 3 4 FEM (kvarten)

 

Observera att kvinten ligger ett KVARTSINTERVALL nedåt från grundtonen (roten)

 

I jazzackord kan kvinten (5:an) så gott som alltid uteslutas och så sker för det mesta. Dessutom är det ofta onödigt att spela 8:an (oktaven), dvs onödigt att dubblera grundtonen, men i vissa lägen spelar man ofta med oktavgrepp för att få ett fylligare ljud.

Om man spelar i en jazzensemble, så sköter basisten grundtonerna, så därför bör inte 8:an spelas i onödan.

 

Hitta roten till ackordet

 

I C-dur är roten C

lilla sekunden (m2) skrivs även som ”b2” ligger ett halvt tonsteg från roten

den är samma som b9, sänkta nonan, ”flat nine”

stora sekunden (M2)  ”natural second” ligger ett helt tonsteg från roten   (samma som 9:an)

m3 (även skrivet som b3) lilla tersen  hittas genom att räkna tre halva steg nedåt från roten (observera att det är samma ton som #9 om det redan finns en stor ters i ackordet).

 

Mellan följande svarta tangenter:  Eb-Gb och Bb-Db är det en liten ters

 

Det är lätt att minnas, därför att det  finns två vita tangenter däremellan

och avståndet mellan två vita t ex HC och EF är ju ett halvt tonsteg.

 

Lätt också att minnas eftersom det  är ett BREDARE avstånd mellan dessa tangenter, men viktigare är nog  att tänka på att det är ett ett undantag mot huvudregeln om en överhoppad svart tangent.

 

M3 (stora tersen)  från 4:an räknar vi  ETT halvt tonsteg nedåt;

 

lär in F-Bess, Fiss-H som kvartsintervall obs om vi går uppåt (till höger) på klaviaturen

eller hoppar över  2 vita tangenter, eller hoppar över en svart tangent.

(undantag en har med Fiss och Bess att göra, dvs tangenter som gränsar till halvtonsintervallet EF resp. HC)

 

4:an kallas i amerikansk stil för  ”perfect four” och tecknas P4

 

5  Kvinten  från stora tersen gå uppåt räkna  1 2 TRE!  landa på TRE

                   eller från roten gå uppåt och räkna 1 2 3 4 5 6 SJU  landa på SJU

                   från fyran gå ett helt tonsteg uppåt

5:an kallas i amerikansk stil för ”perfect five” och tecknas P5

 

Betänk att en dur-treklang i sin grundform består av en stor ters (4 halva tonsteg) plus en liten ters (3 halva tonsteg).

 

Betänk också att  två stora terser som staplas på varandra bildar en  ”augmented triad”, dvs

treklang med förhöjd kvint, t ex C E G#

 

C-aug skrivs också C+   C E Giss är alltså ett intressant ackord, eftersom det består av två stora terser

 

obs! 5:an i ett ackord blir 9:a i nästa  ackord om du rör dig runt i den s.k. kvintcirkeln

(tonartscirkeln)  ex. A-dur har E som 5:a och i D-dur blir E en 9:a

 

b5   gå från 4:an ett halvt steg upp från kvarten  eller halvt steg ned från kvinten

moderna jazzmusiker betraktar b5 som #4 dvs ”augmented fourth”

märk väl detta intervall t ex C – Fiss delar oktaven exakt mitt i tu, tritonusintervallet.

 

#5 gå ett halvt steg uppåt från kvinten

     från Roten räkna 1 2 3 4 5 6 7 ÅTT landa på ÅTT

Eller från oktaven gå uppifrån och ned och räkna 1 2 3 FYR

Betecknas C+5 eller Caug  eller C#5

 

I dominantackord brukar man skriva C7#5 och ibland förvillande nog C+7 eller C7+

#5 är samma som b6 och samma som b13

 

6   från Roten gå ned en liten ters, så hittar du 6:an lätt som en plätt.

från 4:an till 6:an är det en stor ters (M3), dvs 3 halva tonsteg

 

6-intervall : om alla är vita tangenter hoppa över 4 vita  - om alla är svarta hoppa över 3 svarta

i övrigt försök att på sikt lära dig utantill de här 6-intervallen

C A , Db Bb, D H, Eb C, E C#, F D,  F# D#,  G  E ,  G# F ,  A F# ,  Bb G,  H G#

 

b7  (m7) lilla septen   räkna 2 halvsteg nedåt från ned från oktaven

lilla septen ligger ett kvartsintervall från 4:an

 

tritonusintervallet (t ex  E till Bb)  skapar spänningen i dominantackordet

(t ex C7  som  C E Bb). Detta gör att vi västerländsk musiklyssnare förväntar oss en upplösning i ett grundackord soml ligger en kvint nedanför.

Det finns i varje tonart ett och endast ett dominantackord.

 

I jazzackord är det vanligt med 4-to-4-chords såsom C F Bb  kallas på svenska ”kvartsstaplade ackord”, kallas på engelska ”quartals”

 

7maj  (M7) stora septen ett enda halvsteg ned från oktaven

      stora septen ligger en kvint från stora tersen och en ”augmented fourth” (#4) från 4:an

 

9  gå två halvsteg dvs ett helt tonsteg åt höger från oktavtonen

eller sök sekunden, dvs tonen 2 halva tonsteg (ett helt tonsteg) från roten!

Ytterligare en sak värd att lägga på minnet för den som vill bli bombsäker på intervaller är:

Det kan vara praktiskt att lägga på minnet att intervallet mellan kvinten och nonan är en kvint!

 

Obs att Cdim9  eller betecknat Co9 innebär  C Ess Gess A Dess

b9  ”flat nine”  gå ett halvsteg upp åt höger från oktavtonen

#9   gå två tonsteg upp åt höger från oktavtonen

Ackordsbeteckningar

Observera den förvillande beteckningen C7+ eller C+7 som betyder   C7#5 eller som också betecknas C7+5

 

Det är en mycket irriterande beteckning, därför att många skriver C+11 när de menar C7#11

dvs använder plustecknet som synonymt med #  och minustecknet som synonymt med b-tecknet -7 är samma sak som b7   som också kan skrivas m7 (liten septima)

i samband med ackordsanalys (inte som beteckning) och man skriver också M7 för stor sept eller CM7 för Cmaj7  eller med en liten triangel, sålunda C∆7

 

Cadd9 betyder att ackordet inte ska ha någon 7:a och att 2:an dvs samma som  9:an ska läggas till i ackordet

C7add13 betyder  att C7-ackordet också har ton 13  men att 9 och 11 är utelämnade

alltså man vill att endast ton 13 (samma som ton 6) ska läggas till.

C6/9  betyder treklang med  6:an och 2:an  alltså C D E G A

Tumregeln är att om siffran efter ”add” är lägre än 7 så skall 7:an utelämnas även om det finns toner högre än 7

 

Om det finns en 7:a i ett ackord så uppfattas 4:an som 11 och 6:an som 13

och 2:an som en 9:a

 

11:an ligger på 4:ans plats till höger om oktaven (tänk 7+4=11)

teoretiskt sett är 11-ackord  9-ackord med ton 11 som tillägg, men 9:an och 5:an kan utelämnas

 

# 11 är samma ton som  b5 (”flat five”, dvs ”sharp four”)

C-11  betyder Cmi 11 C Ess G Bess  D F

C+11 = C11#5

Cdim11= Co11 = C Ess Gess A Dess E  förkortningen för ’dim’ är ett gradtecken

Halfdim-11    skrivs med en liten streckad nolla ø  t ex Cø11

Cø  är samma som C-7b5 t ex C Eb Gb Bb alltså m3 m5 och m7  kan också skrivas C7b13

obs! Cdim-7 = C Eb Gb Bbb (double flat) dvs = C Eb Gb A

Intressant är att notera att  DIM-ackordet faktiskt innehåller två tritonusintervall inflätade i varandra, nämligen C Gb och  Eb A. Det är inte alla som tänker på det.

 

DIM7  från Roten ned 3 halvsteg och upp tre halvsteg (full symmetri med stackade små terser)

13-ackordet ; gå 3 halva steg ned till vänster om oktaven och hitta 6:an som är samma sak,

dvs gå en liten ters ned.

 

13  är egentligen SEPTIMA  + stor ters +  kvart (7+3+4-1=13)

 

b13 ”flat thirteen”  är samma ton som #5 alltså ett halvt tonsteg till vänster från 6:a

 

Sus betyder på engelska ’suspended’ = upphängd och avser att tersen tillfälligt höjts ett halvt steg, dvs att 3:an skall ersättas med 4:an (kvarten) eller i förekommande fall ersättas med 2:an (sekunden) om det står sus2; om det står sus4 eller bara sus skall 4:an användas;

om det bara står ’sus’ så menas ’sus4’; sus2 och sus4  står i relation till varandra på följande

sätt:  ex. Csus4 (C F G) = Fsus2 (F G C), dvs bottennoten flyttad upp;

ytterligare ett exempel: Fsus4 (F Bb C) = Bbsus2 (Bb C F).

 

Csus9  innebär  att 9:an skall finnas men att tersen skall ersättas med 4:an 

dvs C F G Bb D  men tersen kan läggas på högst upp som färgning  t ex C F G Bb D E

ett sus-ackord med en pålagd 11 kallas i viss litteratur, konstigt nog, för ”maj10”  C F Bb E

 

Csus  G C F    (kvartsstapling bildad på kvinten); grunden är C FG och här har toppnoten

flyttats ned till botten.

 

D7sus = D G A C    sus innebär  spela ett kvartsintervall i stället för en ters

 

D7 är normalt D F# A C    så om vi spelar G i stället för F# är detta sus4

sus står för ’suspend’ (hänga upp), vi hänger upp tersen ett halvt tonsteg

 

Dmi7 = D F A C  flytta bara pekfingret (tersen) till G

 

Ackordet med tonerna  Bess Ess Ass  blir Ebsus4 – kolla bara tonen i mitten

och se att det på båda sidor hoppats över en svart tangent, alltså kvartsintervall

 

Half dim7 (samma som ”m7b5”)   C ½ ½ Ess ½ Gess ½ ½ ½ Bess  skrivs Cø7

blanda inte ihop detta med Cdim7  som skrivs Co7  som är C Eb Gb A

 

Det där kompet till låten Take Five   som är G C#  F#   grundton Eb alltså är det …  Eb7#9  [G=3, C#=7, F#=#9] eller det är GM7#4 utan ters och utan kvint

 

Picture chords

Det är smartare att inte tänka så mycket på vilka toner som finns i olika ackord, särkilt när det gäller färgade ackord.

 

I stället bör man försöka se strukturen på nedanstående sätt, eftersom man då kan ta ackordet i vilken tonart som helst.

 

Själv använder jag följande minnesteknik:

 

TQ  dvs tritonus+kvartsintervall , dvs ”Tritone plus Quartal”

T QQ tritonus + kvartsintervall + kvartsintervall

TM3  tritonus + stor ters

Ackordet E / G# D G   skriver jag M3:TQ och menar bilda tritonus plus kvartsintervall

på stora tersen.  Detta är E7#9  där G= #9

Slå ackordet Bb / G# D G  dvs korrekt skrivet Bb / Ab D G   så har vi ett bluese-igt Bb13

Testa gärna det här med olika toner i basen och hör om det låter bra.

 

När jag lirar tänker jag inte numer så mycket hur ackordet färgats utan testar mig fram.

Duke Ellington, lär ha sagt: if it sound good, it is good.

Tja, frågan är bara om mina lyssnare delar min åsikt.

 

Inom parentes sagt:

Kul avslutning i Blues kan vara att rulla följande toner uppåt

G C# F#  G Bb F# och i den stilen

 

Cdim = C ½ ½ Ess  ½ ½ Gess  eller sänk tersen och kvinten  skippa två tangenter

 

Cdim7 = C ½ ½ Ess  ½ ½ Gess ½ ½ Bess   från kvinten gå upp 3 halvsteg  t ex A Ess

Det finns gudskelov bara 3 sådana ackord att lära sig i all 12 tonarter.

Cdim7  kan tas så här Gb A C Eb  du går ned tre halvsteg eller upp tre halvsteg

b9  ”flat 9”  lägg till en liten ters åt höger

Jämför C E G Bb  Db och jämför med

E G Bb Db  så syns släktskapet mellan Dim7 och ”flat-9-chord”

dvs C(b9) är samma som C / Edim7   dvs C E G Bb Db

lämpligt att förtydliga b9 inom parentes för att ingen skall få för sig att ackordet är i Cess-dur!

13-ackord gå upp en kvart från tersen

9- och 11- och 13-ackord kallas för ”extended tertial chords”   dvs att det finns ”upper structure triads (UST)” på svenska ”överlagrad treklang ovanför dominantackord”

men att tonerna kan befinna sig i samma oktav, ej att förväxla med  ”added chords”  som är något annat!

 

En mera exakt definition av ”överlagrad treklang” är att den är en treklang belägen ovanför ett tritonusintervall,

 

Csus   =    C ½ ½ ½ ½    F ½  G      eller  G    C  F  ; ett  helt tonsteg från fyran

 

C ½ ½ ½ ½ ½ ½   G   hoppa över  6 tangenter = kvint, eller ett tonsteg upp från kvarten

kvinten hittas också så här :  gå från C nedåt och hoppa över 4 halvtoner, dvs en kvart uppifrån är samma som kvint

 

C6

C ½ ½ ½  E ½ ½ ½ ½   A

C    - A     4 vita tangenter mellan   eller 3 svarta mellan   ; 2 tonsteg från fyran

 

Pseudobeteckning av toner, beteckningar som egentligen inte är i bruk, men som kan underlätta att hitta intervall

Oktaven = 8

8,5 =  samma som b9 flat nine

9,5 =  samma som #9 som är samma som m3 (b3) liten ters i ett dominantackord

10  = samma som M3 i ovanliggande oktav, används i Gospelackord

 

Ackordsupplösningar

 

Dominantackord med kvinten som rot, strävar alltid tillbaka hem till grundtonarten

t ex i C-dur  strävar G7 att komma hem till C

 

Observera också att det bara finns ett och endast ett dominantackord i varje tonart.

 

Ackord som startar på 4:e tonen strävar ofta uppåt ett kvartsintervall,

t ex i C-dur strävar F-ackord upp till Bb-ackord

i Cmoll strävar Fmollackordet upp till Bb7 etc

 

Ackord som har s.k. shell chords, dvs ackord bestående av endast rot och 7:a eller rot och 6:a

eller rot och 3:a

 

Gess – Ess  3 svarta  6-intervall

Cmi6  gå ned 3 halva steg från roten och hitta 6:an

Cmi7  Bess Ess   5:an kan uteslutas

Cdim7 A Ess = mittentonen ned ett halvt tonsteg  

se släktskapet mellan A-moll och Ess-moll

C7   ned ett helt tonsteg från Roten Bess E

Cmaj 7 ned ett halvt tonsteg från roten.  H E

 

Ett annat trick är att alltid söka 7:an och 3:an parvis.

 

Gå från startpositionen dvs från fyran, t ex C-F  och flytta ned båda ett HELT tonsteg dvs  Bess –Ess  dvs vi har hittat intervallet b7 b3

 

Ett sätt att avsluta en låt är att använda   Suspended chords

Låt säga vi spelar Amazing Grace  i F-dur

då kan vi använda Fsusp = F Bess C som avslut t ex   Bess C F  och ned till A-moll igen

eller ta A eller C i basen och göra en löpning på C F G A C ….och vidare.

Icke-sju-ackord kallas triader  (treklanger) och de är C-dur Cmi  Cdim

 

I c-dur förekommer i allmänhet följande progressioner

(romerska siffror med små bokstäver avser moll):

IV-V-I        ii-V-I               V-ii-I         V-IV-I                    iii-ii-I        iii-IV-I

 

F-G-C         Dm – G – C    G-Dm-C    G-F-C                     Em-Dm-C   Em-F-C

 

Upper structure chords  (UST) på svenska ”överliggande treklang”

 

Exempel   på ’rootless chords’

många  jazzpianister spelar ett C7#9 som E Bb /  Eb G Bb  

dvs C spelas inte. I ensemblespel sköter basisten roten C

kvinten har utelämnats  och kan återfinnas som mittenton i högerhanden

Ess är #9 och 7:an (Bb) återkommer i högerhanden.

 

Det här kallas också för ”upper structure flat three”  och skrivs USbIII

Ess-dur är triad skapad på b3 (m3) dvs liten ters i C-durackordet  US betyder ”Upper Structure”

 

C13b9#11  spelas som E Bb /  C# F# A  C13b9

kallas ”upper structure sharp minor four”  och kan skrivas US#iv

i det här fallet spelas Fissmollackordet med sin 2:a inversion (omvändning)

iv är F-moll i relation till grundtonarten C-dur och # betecknar höjning ett halvt tonsteg alltså får vi fiss-moll = ”sharp minor four”

Det är enklare att skriva  så än det krångliga C13b9#11 

 

US II – t ex  D dur över C7, som ger C13♯11

US VI – t ex A dur över C7, som ger C13b9

US bVI – t ex Ass moll över C7, som ger C7♯5♯9

US biii – t e x Ess moll över C7, som ger C7♯9♯11

I Sverige skriver man

                                     Eb

                                     G7

alltså  Eb ovanför ett ’bråkstreck’ och G7 under.

Detta betyder att treklangen Eb skall överlagras ovanför G7-ackordet.

alltså G7 US bIII  med den amerikanska notationen.

 

Andalusisk progression

i VII VI V(7)    a-moll g-dur  f-dur  e-dur som  E G# H D  typisk i Flamenco (på gitarr flyttas fingrarna ned en ”barré” med bibehållen fingersättning)

 

Ackordläggning

 

Shell chords, s.k. Bud Powell-ackord  i vänsterhanden spelas som

grundton plus ters eller plus septima eller plus sextn, exempel i C-dur

Gm7   som G F :   C7  som C E   :   Fmaj7  som F E

 

Exempel på hur man tar ut shell chords i höger hand

 

F-dur

leta reda på tersen, den är A

och låt den ligga överst

Lägg sedan E med tummen som ju är stor sept dvs vi gick ned ett halvt snäpp

går vi ned två halva snäpp får vi F7  Eb-A  går vi ned 3 halva snäpp får vi F6 dvs D-A =6 halva tonsteg = en 4:a

 

Ackordsblock

 

”tertial chord voicing” innebär är att stacka terser ovanpå varandra

 

Inversioner (omvändningar)

 

C-dur C E G ;

G C E  2:a andra inversionen, G nedflyttat i botten är den vanligast som förekommande

E G C  1:a inversionen C uppflyttat till toppen

Ackorden kan kryddas med kvartsstaplingar (quartals)

 

Cmaj7

C E H  / D G C   (9-5-r)  starta med 9:an;

minnesregel med siffror kan vara ”951” för den som har sifferminne

dvs i höger handen ton nr 9 och sedan ton nummer 5 och ton nummer 1

 

C E H / D G A (9-5-6)    klingar bättre

C E H  /  E A D   (3-6-9)  minnesregel 369

C E H / A D G  (6-9-5)     minnesregel 695

 

Tritonus-substitution 

innebär att byta ut det innevarande ackordet mot ett som är ett tritonus-intervall borta

t ex spela Db7 i stället för G7

 

Tritonus-intervall är t ex C F# C   det är exakt mitten av en oktav   där F# är flat-5 (b5)

F-H är också tritonus

 

Db är tritonus till G (hittas så här  sök upp kvinten till G som är D, sänk den ett halvt tonsteg och få Db)

 

Cdim7  C-A/ C Eb Gb A

Cmi7b5  betecknas ofta med ø (ett danskt ö) och kallas även half-diminished

Dmi7b5   D F A H

 

                   11 b7 b3

(D) Ab- D / G  C  F

 

D  F Ab C /  E G

 

”aug” betyder alltid att vi höjer 5:an ett halvt steg  samma som b6 (”flat 6”)

 

Intressant avslutningsackord  en 6:a och i såpoperor avslutning

C Eb A /  D G  H

 

C E Ab Bb   Caug

 

Olika intervaller och dess sökmetoder

 

Vita tangenter

Dur: C-E, F-A, G-H

Moll:  D-F, E-G, A-C, H-D  ; observera halvintervall inblandat ex EF  resp. HC

 

Svarta tangenter

Dur: Gb- Bb

Moll: Eb-Gb, Bb – Db

 

Blandade svarta och vita

 

Dur: Db – F, Bb –D, Moll: Db – E ,  F –Ab, F#-A ,  G-Bb, Ab-H

 

5-intervall (kvintintervall) är

Vita: C-G, D-A, E – H, F- C, G – D , A –E  

obs H-F#  samt Bb – F

 

6-intervall är:

Vita: C – A, D-H, F-C, G-E

Svarta: Db – Bb, Gb – Eb

Svart-vita:

Eb-C, E – Db, Ab – F, A F# , Bb – G, H – Ab

 

C bass + Bb min = C7sus (b9) - Dave Grusin jazz chord; ofta också i Barock-musik

tersen (3) ger oss ledning om det är dur eller moll, vilket ackord det är

sjuan (7) fungerar som ’leading tone’ (ledningston) och ger oss anvisning vilket som blir nästa ackord.

ACKORD- tricks hur bilda dem

Verkligt avancerad överkurs. Inget för nybörjare!

Tänk tritonus.  t ex  2m 5 1-progression i G.

På 5-ackordet i stället för att tänka på att färga ackordet med #9 eller b9 eller något annat låtsas att b2-ackordet är dominantackordet i stället.

T ex D7(#5b9) är i själva verket ett D / Ab9

D7 (#9#5)  är i själva verket D / A13.

Använd Ess-melodisk moll som skala. Skapa Lydisk b7 från Ab eller Superlokrisk från D

***
Appendix till ackord-grundbegrepp.doc

 

Vissa oklarheter i samband med ackordsbeteckningar.

 

Angående 11-ackordet och 13-ackordet

 

I Sverige menar vi att C13 är samma som C7add6

samt att C11 är  Bb/C dvs Bb-ackord med bastonen C

 

I USA är ett C13 ett Bbmaj7 med C som bas-ton

det som vi på svenska kallar C13 betecknas i USA som C7add6

 

Det som i USA kallas för  Upper Structure Triads (UST)

heter i Sverige ’överlagrad treklang’ och skrivs t ex som

 D    dvs  med treklangen angiven ovanför ett bråkstreck

C7   och dominantackordet under bråkstrecket.

 

i USA skulle ackordet C E Bb / D F# A betecknas som C7 US II

dvs treklang bildad på ett ackord som har ett tritonusintervall (här E Bb)

och man skulle säga ”Upper Structure Triad built on the second degree of the scale”

 

Skrivsättet

G    dvs  med treklangen angiven ovanför ett bråkstreck

F    och treklang under bråkstrecket

förekommer inte i USA

 

G/F betyder G-dur-ackordet med F som bas-ton

 

Liten Lathund för att hitta toner och intervall

Nyttigt att tänka på

 

b3 (samma som b13 samma som  #5) och upp till b6 (flat six) är en kvart

 

b3 upp till b6 är en kvart  (obs om ackordet är i DUR är b3 = #9)

 

M3 upp till M6 är en kvart (M6 ned till M3 är också en kvart)

M6 upp till 9 är en kvart

2 upp till P5 är en kvart

9 upp till P5 är en kvart

Hitta 6:an så här:

 

Gå 3 halva tonsteg (en liten ters) nedåt från oktaven

Gå ett kvartsintervall upp från M3 (stora tersen)

Hitta ”flat six” (b6) och därmed ”flat thirteen” (b13) och även ”sharp nine” (#9) så här:

från b3 (”flat three”) gå upp en kvart.

 

Duane Shinn’s metod för att avgöra vilken tonart

(utan ramsor eller minnesteknisk bokstavsräcka)

 

Huvudregel. Titta på den sista tonen vi får fram och ett halvt steg åt höger

den tonen säger oss vilken tonart det är.

 

Om vi använder metoden att hoppa över 2 svarta tangenter för att hitta kvintintervallen,

så kan vi göra så här.

 

Ett kors som avser tonen Fiss. Till höger om den har vi G

Ett kors är alltså G-dur

 

Hoppa över två svarta tangenter och hamnar på Ciss.

Om vi har två kors  och skall spela både Fiss och Ciss

så tittar vi på vad vi har för ton till höger om Ciss – det är D

två kors är D-dur

 

Om vi går vidare och hoppar över 2 svarta tangenter, så hamnar vi på Giss

Vi skall spela Fiss Ciss och Giss, tonen till höger därom är A

vi spelar i A-dur

 

Vi går vidare åt höger (uppåt) och hoppar över 2 svarta tangenter och hamnar nu på

Diss. Tonen till höger är E, vi spelar med 4 kors och tonarten är E-dur

och vi skall spela Fiss, Ciss, Giss, Diss

Vi går vidare och hoppar över 2 svarta tangenter och hamnar på Aiss (Bess)

Tonen till höger därom är H

Vi spelar Fiss Ciss Giss Diss Aiss 5 kors och det är H-dur en vit tangent

Nu kan vi inte längre använda regeln om att hoppa över 2 svarta, därför att

Aiss – F är ett kvintintervall, vi hamnar på F dvs (E#, Eiss)

så vi skall spela Fiss Ciss Giss Diss Aiss Eiss och vi har 6 kors

tonen vid sidan om Eiss är Fiss, vi spelar i Fiss-dur

 

Tentamensfråga, vad händer om vi går från Eiss ett kvintintervall uppåt jo, vi hamnar på Hiss

som har 7 kors detta torde vara Ciss-dur

 

Själv föredrar jag minnesregeln Giv Dem Alla En Hel Fisk och att lära sig hur många kors

 

Men det är praktiskt att slippa titta på var korsen står på linjen resp. mellanrummen i den s.k. key signature som talar om vilken tonart vi spelar i.

 

Om melodin låter sorgsen så är vi sannolikt i moll.

 

Månskenssonaten är skriven med 4 kors men är ju Ciss-moll

 

Den tillhöriga moll-tonarten hittar vi alltid 3 halva tonsteg nedanför Durtonartens grundton.

 

***